Höj officersyrkets status! artikel med Anders Svärd i SvD

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Höj officersyrkets status!

Personalen utgör Försvarsmaktens viktigaste resurs. Formerna för hur man rekryteras och utbildas avgör inte bara förbandens kvalitet utan också insatsförsvarets tillgänglighet. Därför krävs det omfattande förändringar när det gäller rekrytering och utbildning av såväl värnpliktiga som officerare.

Vårt lands militära försvar genomgår en omfattande förändring. Det är en utveckling som måste fortsätta. Det finns ingen väg tillbaka. Hoten och uppgifterna förändras och landets militära försvar måste hänga med i utvecklingen.
Paradoxalt nog används svenska militära förband i dag mer frekvent i skarpa och riskfyllda operationer än under det kalla kriget. De internationella insatserna blir en allt viktigare del av Försvarsmaktens uppgifter.

Tillsammans med EU och andra länder måste Sverige kunna ta ett ökat ansvar för att göra insatser där vår gemensamma säkerhet hotas, människor förföljs och där människovärdet kränks.
Med våra insatser på Balkan, i Bosnien, Kosovo och Makedonien, men också i Afghanistan och Kongo, har svenska Försvarsmakten klarat svåra uppgifter.
Ambitionsnivån på detta område måste höjas och självklart ska de styrkor som Sverige utvecklar kunna användas både nationellt och internationellt.

En viktig förutsättning inför försvarsberedningens arbete är att de fyra olika ekonomiska alternativen, från plus tre till minus sex miljarder, är utredda så att meningsfulla jämförelser kan göras. Ett bräckligt underlag i detta avseende ger motsvarande svagheter i det slutliga resultatet.
Riksdagens försvarsbeslut måste grunda sig på ett säkrare underlag än tidigare. Detta ansvar är i första hand regeringens med de krav detta ställer på Försvarsmakten.
Enligt vår uppfattning är det bättre ju fler partier som kommer att kunna sluta upp kring de kommande årens försvars- och säkerhetspolitik. Det är särskilt viktigt när det gäller färdriktningen och de stora dragen.
Den fortsatta reformeringen av Sveriges militära försvar kräver en utvecklad personalförsörjning.
Allmän värnplikt är fortfarande en bra grund för att rekrytera soldater till vårt insatsförsvar, men den ska inte vara en begränsning utan en bas för personalförsörjning tillsammans med frivillig tjänstgöring.

Vi behöver komplettera värnplikten på olika sätt. Ett exempel kan vara ett utvecklat kontraktssystem, där värnpliktiga förbinder sig och frivilligt inriktar sig på att delta i internationell tjänst.
Redan grundutbildningen bör ge en tillräcklig förmåga att efter kompletterande missionsutbildning kunna delta i aktuella insatser.

Eftersom i dag endast cirka 30 procent av varje årskull män tas ut till att göra värnplikt krävs förändringar för att bevara systemets legitimitet.
De som rycker in till tjänstgöring måste i högre grad än i dag erbjudas såväl bra utbildning som meningsfulla, meriterande och engagerande arbetsuppgifter, bra villkor och en bra arbetsmiljö. Åtgärder krävs också för att män och kvinnor på lika villkor ska kunna tjänstgöra som officerare och soldater.
Försvarsmakten har i dag omkring 12 000 officerare och 9 000 civila anställda.
Avgående ÖB Johan Hederstedt skriver i sitt testamente: ”Personalstrukturen på militär sida har dock ännu bara i mycket begränsad utsträckning anpassats till Försvarsmaktens förändrade inriktning”.
Han konstaterar vidare att Försvarsmakten har en ålderspyramid som strukturellt är alldeles för topptung och att det samtidigt är svårt att fylla insatsorganisationens behov av befäl.
Problemet är gammalt, men har förvärrats ytterligare när vi nu utvecklar insatsförsvaret. Flera åtgärder måste till för att möta dessa problem.

Det stelbenta enbefälssystemet, som tillkom på 80-talet, har brister. Det är inte detsamma som att vi förordar en återgång, men helt klart är att systemet måste kompletteras.
Experter måste kunna anställas inom försvarsmakten utan att ha genomgått fullständig militär officersutbildning.
Officersutbildningen bör inkludera civil universitets- och högskoleutbildning. Samtidigt måste den krigsvetenskapliga delen ges akademisk status.
På detta sätt skulle officerare få en mer generellt användbar utbildning. Detta skulle öka attraktiviteten på arbetsmarknaden och öka förutsättningarna för yrkesväxling och därmed en större rörlighet.

Försvarsmaktens grundorganisation måste även i framtiden vara spridd över landet. Det gäller förmågan till insatser, men också förmågan till rekrytering.
Uppgiften att reformera den svenska försvars- och säkerhetspolitiken kräver samspel mellan riksdag, regering och berörda myndigheter. Regeringen har gentemot riksdagen ansvaret för att beslutade reformer genomförs, men också ett ansvar för att Försvarsdepartementet har tillräckliga resurser.

Riksdagen har flera gånger uttalat sig för en förstärkning av Försvarsdepartementet. En sådan skulle främja möjligheterna till en mer fruktbärande och på kompetens grundad fortsatt dialog om utvecklingen av det svenska samhällsförsvaret.
Kommande år kommer att bjuda på mycket av debatt och förhoppningsvis samsyn. Det är värdefullt.

Försvaret av Sverige angår oss alla. Därför vore tystnad också i detta sammanhang vår värsta fiende.

Gunnar Hökmark (m)
Anders Svärd (c)
ledamöter i försvarsberedningen


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.