Hoppa till innehåll

Hatet som inte får vinna

Två döda svenskar på en dag i två olika FN- uppdrag. En förlust för FN, för Sverige men mer än något annat för deras nära. Deras dödsfall visar hur riskabla alla internationella uppdrag är där hatet och terrorn försöker ta över. De som vill bygga freden får inte utelämnas till dem som ingen fred vill ha och inte har någon hänsyn att ta. Finns det ingen som står emot väldets krafter vinner våldet.

När Gadaffi uttalade hotet att han ville mörda alla dem som stod i vägen för honom blev det uppenbart att enbart en internationell väpnad insats kunde hindra detta. I Afghanistan är det uppenbart att talibanerna är beredda att döda alla dem som står i vägen för deras ambitioner att styra landet med islamistiskt förtryck.

Människovärdet är mycket litet för dem som i går lät storma en FN- anläggning med internationella hjälparbetare., på samma sätt som det är för Gadaffi och hans likar.

I det ena fallet blev risken för en massaker så uppenbar att även vänsterpartiet och miljöpartiet liksom socialdemokraterna ställde krav på ett ingripande med vapenmaka. Det skiljer sig från vad man sagt om Afghanistan. Där är man beredda att ge efter för våldet i tron på att det går att bygga freden utan en militär förmåga som motverkar dem som vill döda dem som står dem emot. Alla de skäl som finns för ett svenskt deltagande i Libyen gäller också i Afghanistan. Det får inte vara världens olika Gadaffis som fritt kan styra världens utveckling. De två döda svenskarna är en påminnelse om hur lätt hatet vinner över freden.

Bloggar: Carl Bildt, Karl Malmqvist och Christian Holm.