Någon vecka har gått sedan den israeliska bordningen av Ships to Gaza. Bilden av tragedin att människor förlorade livet kvarstår, liksom av det faktum att bordningen skedde på internationellt vatten samt att den möttes av mycket starkt och förberett våld. Det syfte som präglat Ships of Gaza framstår heller inte som annorlunda än vad det var, det vill säga skapa en politisk manifestation präglad av hat mot Israel snarare än humanistisk patos.
Det ena påverkar inte det andra. Det som bryter mot internationell rätt – även om det finns en diskussion som handlar också om detta – och det som innebär en insats av våld som utvecklas till en tragedi förändrar inte den inriktning och den agenda som präglade aktivisterna. Snarare sätts perspektiven tydligare med det också möjligheten att bedöma den diskussion som präglade konvojen liksom israeliska syften och syn på blockaden.
När det gäller Ships of Gaza är det värt att notera att det hat som aktivisterna, även de svenska, låter utstråla motsvarar det som en gång ledde till initiativet men att det snarast är så att de nu vill se sitt hat legitimerat. En hävdar att han aldrig kommer att förlåta ”dom” på ett sätt som motsvarar vad som uttrycktes i förakt för staten Israel och dess existens innan. Och ordet dom är ett förrädiskt ord i detta sammanhang, sett mot de paroller och sånger som präglade konvojen innan den började stäva mot Gaza.
”Dom” är israeler i största allmänhet, som beskrivs som mördare som medvetet avrättade människor ombord. Där andra, inte minst i Israel, håller israeliska myndigheter ansvariga för en operation som brast i planering och genomförande just för att den utfördes så att israeliska soldater hamnade i en situation där de tvingades försvara sina liv vill aktivisterna beskriva det som en målmedveten avrättning där syftet var att mörda. Så onda var och så onda är ”dom”.
Intressant att notera är att ingen gång har de ansvariga funderat på sitt ansvar när man förde in människor i en krigszon,oavsett om man hade för avsikt att använda våld eller ej men med vetskap om att militär skulle sättas in för att möta dem för att upprätthålla blockaden med våld. Jag har inte sett någon kommentera det ansvar som man har för dem som har förlorat sina liv i den situation som detta ledde till.
Snarare vill man med hjälp av dödsoffren bekräfta den bild man vill sätta av israeler och av ”dom”. Sätter man människor i en situation där militärt våld inte kan uteslutas och kan riskera människors liv har man självfallet någon typ av moraliskt ansvar. Det påverkar inte det ansvar man kan hävda att israeliska myndigheter har, men det är likväl värt att notera, inte minst om man som nu hävdar att det beror på att ”dom” byggde sitt agerande på ondska.
Det som också framträder tydligare är att den stora turkiska hjälporganisationen som var ryggraden i konvojen präglas av en hatfull agenda, där dödade beskrivs som martyrer. För de svenska aktivisterna har retoriken efteråt inte haft någon nyans av fredsvilja, försoning eller ens vilja att förstå varför det finns en blockad av Gaza, och varför denna upprätthålles av Israel. Även denna beskrivs bara i ondskans termer.
Det vore inte så svårt att förstå det faktum att Gaza är styrt av Hamas, som medvetet använder Gaza som en bas för fientliga aktiviteter och militärt våld mot Israel. Det är inte en fredfull enklav som av oförklarliga skäl är under blockad utan en våldspredikande regim som vill ha in vapen för att använda mot Israel. De flesta betraktare har noterat att Israels sätt att upprätthålla blockaden är kontraproduktiv och borde kunna fokusera på att hindra införsel av vapen snarare än att reglera införseln av förnödenheter. Men Ships to Gaza har vad jag förstått inte någon gång kommenterat eller reagerat mot den våldskultur som präglar Hamas och dess undertryckandet av Gazas befolkning. Istället är det snarare stöd för Hamas motstånd mot en tvåstatslösning som präglat Ships to Gazas svenska företrädare. Det är inte fredsbudskapet utan krigsbudskapet.
Det är nog så att den israeliska regeringens agerande har gynnat dess fiender men det ska nog sägas att Ships to Gazas retorik urholkar organisationens försök till moraliskt budskap. Det har också sagts klart ut att syftet är att häva blockaden snarare än att hjälpa människorna i Gaza. Och då handlar det om en blockad som är tillkommen för att hindra Hamas att föra in vapen.
Den israeliska regeringens agerande förändrar inte det faktum att Israel är en demokrati, där agerandet nu kommer att analyseras och där ansvariga får ta ansvaret. Men aktivisterna vill något annat, de vill att deras tolkning av det inträffade ska sätta bilden av Israel samtidigt som de väljer att bortse från den samhällssyn som präglar Hamas. Aldrig har jag hört dem ta avstånd från Hamas hat och hot om våld, men vi har under de senaste dagarna hört Ships to Gaza utveckla sitt hat mot Israel. Det är förunderligt att i en region fyllt av så mycket brutalt förtryck väljer de att hata det land som tillåter det fria ordet, olika livsstilar, olika religioner, politiska partier och lika rättigheter för män och kvinnor liksom för varje medborgare att i fria val rösta.
Och det är förunderligt att de fullkomligt bortser från att de rörde sig in i en konflikt som för inte så länge sedan präglades av våldsamma strider, ett Gaza som är bas för Hamas som vill bedriva krig och där balans och säkerhet upprätthålles genom militära medel. Det faktum att dessa militära medel sattes in fel och på ett sätt som inte borde ha gjorts, förändrar inte det faktum att Israel är ständigt hotat och tillgriper militära medel för att försvara sig.
Det är avslöjande att det inte förs någon diskussion kring detta bland dem som säger sig vara fredsaktivister, istället dominerar hat och demonisering av ”dom”. Där andra talar om nödvändiga åtgärder för att starta fredsprocessen talar de om att Israel har förlorat den rätt att existera som de redan tidigare underkände.
Tragedin blir inte mindre för detta, ej heller den israeliska regeringens ansvar för de fel som har gjorts, men det blir också uppenbart att aktivisterna gärna ser nya tragedier som ett medel i sin kamp. Det perspektivet breddar bilden av det som inträffat och som pågår.