Han borde avgå

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Den misstro som i dag växer fram emot den politiska maktens oförmåga och brist på ansvarstagande är ett hot mot demokratin. Den leder till ett ökat stöd för populism och extremism, den skapar motsättningar och den underminerar förtroendet för det demokratiska systemet. De ständigt återkommande avrättningarna och dödsskjutningarna har tillsammans med ständigt återkommande bombdåd, växande gängkriminalitet och parallellsamhällen avfärdats eller relativiserats av politiker och medieaktörer. Hellre än att beskriva en framväxande brottslighet, granska dess grundläggande strukturer och drivkrafter liksom den politiska maktens åtgärder mot den har de lagt sin energi på att relativisera den.

Besattheten av Sverigedemokraterna har varit viktigare än att möta hot mot vårt samhälle och angripa de problem som finns. Resultatet har blivit en konstlad regeringsbildning som syftar sätta en majoritet som finns i de flesta frågor ur spel. Det har lett till en regering som är så bakbunden av sitt eget maktspel att det  blivit viktigare än ansvaret för en politik som värnar rättssamhället och människors liv. 

Det har i sin tur gett en samhällsutveckling som spelar populism och extremism i händerna. Det har gynnat Sverigedemokraterna som mer präglas av främlingsfientlighet än av rättsstatens principer om allas lika rätt, dels de extremister som i skydd av passivitet och handlingsförlamning kunnat utveckla radikalisering och parallellsamhällen präglade av hederskultur och förakt för den enskildes rätt. 

Oviljan att tala om vissa brott, oviljan att tala om brottsligheten bakomliggande orsaker och den ständiga stämplingen med rasism och främlingsfientlighet på den politik man ogillar. Det gäller krav på lag och ordning, en migrationspolitik som bygger på stramhet och rättsstatens villkor samt reformer för att begränsa bidrag och utvisa dem som begår brott. Tillsammans har detta lett till vad som måste sägas är en kris när det gäller människors förtroende till staten och för demokratin.  Försöken att titta bort när det gäller dödsskjutningar och bombdåd liksom kriminalitet och hederskultur har mer än något annat drivit på främlingsfientlighet och extremism. Den har lett till att Sverigedemokraterna blivit större. Och den har samtidigt lett till att brottslighetens nätverk och mängden av brott har ökat. 

Om man gör det till en politisk dogm att i första hand bekämpa ett politiskt parti istället för samhällets problem växer samhällets problem och stödet för de politiker man tror sig bekämpa. I Sverige har den politiska dogmen satt sig så djupt att den avgör regeringsbildningar istället för att dessa avgörs av politikens skiljelinjer. 

Det faktum att en stor del av den svenska journalistiken hellre har relativiserat eller förminskat den växande brottsligheten har nu även lett till en växande misstro mot den fria pressen som sådan. Det är allvarligt.  Försök att relativisera dödskjutningar genom att hävda en cynisk användning av statistik där man jämför med helt andra våldsbrott längre tillbaka i tiden bygger på att den enskilda människan görs till en siffra i överhetens ögon. 

Det är uppenbart att regeringen Löfven inte kan hantera denna situation. Det kan absolut hävdas att andra regeringar också borde ha agerat. Men det är från 2015 som utvecklingen har accelererat och det är i nuet som varje regering prövas. 

Regeringen Löfven hanterar viktiga samhällsfrågor som om de är en ständig Tranportstyrelse. Miljöpartiet med sina extrema och verklighetsfrånvända uppfattningar säger nej. Vänsterpartiet säger nej. Majoritetens krav på rättsliga reformer och förändringar som gör det möjligt att med resurser och rättsstatens fulla kraft slå till mot brottsligheten har stoppats av små minoritetspartier, och handlingsförlamningen har fått sitt stöd genom en statsminister som inte fattar beslut. Januariöverenskommelsen blockerar politiskt agerande som bygger på pragmatism och viljeinriktning. Centerpartiet och Liberalerna kan inte fortsatt stödja denna utveckling om man menar allvar med rättsstat och värnet av liberala idéer. 

Det som nu har hänt har redan hänt alldeles för många gånger. Och alldeles för många gånger har politiker flytt sina ansvar genom att reagera med fördömanden istället för att agera.  

Stefan Löfven har misslyckats. Det gäller inte bara arbetsmarknad och kampen mot arbetslösheten, bostadsmarknad och kampen mot bostadsbristen, inte bara när det gäller integration för att bryta segregation, inte bara försvarspolitik för att skapa ett försvar som vår tid kräver, inte bara när det gäller ekonomisk tillväxt för välstånd och utveckling, inte bara när det gäller att minska CO2-utsläpp som ökar genom en ansvarslös energipolitik. 

Det allra värsta är att Stefan Löfven har misslyckats med att värna Sverige som ett tryggt och sammanhållet samhälle, där människor som kommit hit kan integreras och känna trygghet, där rättsstaten värnas och medborgarnas förtroende för den gemensamma politiska makten upprätthålls. Vi har blivit ett land som utmärker oss genom bombdåd, dödsskjutningar och avrättningar. 

Det är fundamentala misslyckanden och det är ett misslyckande för det svenska samhället. De föder motsättningar och främlingsfientlighet. Det beror på regeringschefens oförmåga att leda landet. 

Det är oavsett centerns och liberalernas stöd till Januariöverenskommelsen svårförståeligt att Stefan Löfven vill låta den egna oförmågan gå före Sveriges förmåga att möta hot och utmaningar. Han borde avgå. Förtroendet för demokratin kräver ansvarstagande.

Kategorier: Blogg

11 kommentarer

Gabrielle Danielsson · 11 november 2019 kl. 6:39

Jag håller med Gunnar Hökmark i det mesta.Den här debattartikeln kommer dock fem i tolv.Var var Gunnar Hökmark under alliansens regeringssinnehav då de sista 4 årens migrationspolitik och brottsbekämpning och attityder mot SD inte skiljde sig från det han ovan beskriver.

Mats Johannesson · 11 november 2019 kl. 6:44

Ännu ett sent uppvaknade

Monica Granqvist · 11 november 2019 kl. 8:01

Har länge undrat, Vem, eller Vilka i Riksdagshuset, är det som sprider allt hat, mot SD och nu, även andra partier?
Alla barnsligheter och mycket tjatter, utöver hatet, har fått mig, att tappa förtroendet för de flesta Politiker inom Vänsterblocket, dit jag numer räknar C.

Monica Granqvist · 11 november 2019 kl. 8:08

Har länge undrat, Vem, eller Vilka i Riksdagshuset, är det som sprider allt hat, mot SD och nu, även andra partier?
Alla barnsligheter och mycket tjatter, utöver hatet, har fått mig, att tappa förtroendet för de flesta Politiker inom Vänsterblocket, dit jag numer räknar C. Brist på förmåga till samtal och diplomati är påtagligt. Där hatet går in, går förståndet ut!

Peder evhage · 11 november 2019 kl. 8:09

Sent skall syndaren vakna! Annars en bra bild av verkligheten . Helt rätt att Löfven skall avgå, men det räcker inte för att rädda landets sociala nedmontering mm.

Johan · 11 november 2019 kl. 8:27

Det blir inte trovärdigt någonstans. Folket har haft rätt betydligt längre än politikerna. Reinfeldts sista mandatperiod och Hökmarks relativt långa tjänstgöring runt de stora grytorna, visar hur logisk utvecklingen nu är. När jag i min ungdom var med i MUF, lyfte jag vid olika tillfällen oron för den utveckling man redan då kunde skönja. Var med på partistämman i Umeå och massor av interna konferenser. På partistämman fick jag möjlighet att byta några ord med partitopparna. Det nedlåtande och dryga sätt man lyssnade på mig och sedan svarade, medförde att jag många år senare finner nuvarande ordning helt logisk. Åtskilliga gånger har man bara klappat på huvudet när jag sakligt försökt argumentera för den oro jag då kände för samhällets utveckling. Det är inte fem i tolv. Klockan har klämtat länge efter 12.

Roland · 11 november 2019 kl. 9:32

Att C stödjer denna regering med islamistiska MP är bara logiskt, Annie Lööv i debatt med JÅ år 2011: ”30-40 miljoner invandrare till Sverige är lämpligt”.
F Reinfeldt: ”Alla som säger att de kommer från Syrien får PUT”
S Löfven: ”Mitt Europa bygger inga murar”

Nu har Sverige enorma problem, fullt logiskt för alla som klarar av konsekvensanalys.

Åse · 11 november 2019 kl. 10:47

Helt rätt! Stefan borde avgått för länge sedan.
Skall jag vara ärlig så borde Stefan Löven ALDRIG blivit stadsminister/ tror inte det passar med en svetsare som stadsminister.

Maria Larsson · 11 november 2019 kl. 17:42

Mycket bra text, men det hade varit uppfriskande om GH inte hade känt sig nödgad att i förbigående kräka på SD, bara för att liksom ha det gjort. Vårt enda hopp om en ljusare framtid för Sverige ligger i ett samarbete mellan SD, M och KD.

Jan · 11 november 2019 kl. 22:27

Tycker att Hökmark saknar en helhetssyn i sitt
Uttalande att vips avsätta löven så är våldet borta!
Nej ! Det svenska folket måste ta sitt ansvar och
Samarbeta med polismyndigheten mycket bättre än bara vända ryggen till!
De svenska politikerna hänger inte med i den
Snabba högteknologiska utvecklingen som nu sker.Avveckla vapenförsäljningen som sker på 2 timmar till vem som helst och gör som danskarna och ge poliserna möjlighet till avlyssning och personuppgifter .Tänk att de dumma svenskarna inte kan organisera sig och göra något klokt!

Arne Rolnd · 12 november 2019 kl. 14:58

Hökmark bygger sitt resonemang i hög grad på de skjutningar och sprängningar som skett. Men grov kriminalitet förekom även under alliansåren. Morgan Johansson har varit mycket aktivare än Beatrice Ask vad gäller lag- och regelskärpningar. Dessutom, under åren 2008-2010 genomförde alliansregeringen mycket stora neddragningar av polisutbildningen. Något som påverkar tillgången på utbildade poliser även nu. Vilka var det som initierade den mycket tveksamma omorganisationen av polisen – jo det var alliansregeringen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.