Håll samman unionen – artikel i Upsala Nya Tidning

Publicerat av Staben den

Europa har de senaste åren präglats av stora förändringar. Genom utvidgningen 2004 återförenades Östeuropa och Västeuropa. Det fullföljdes 2007 med medlemskap för Rumänien och Bulgarien och 2013 med Kroatien. De nya ländernas snabba ekonomiska utveckling har inneburit ökat välstånd och ett starkare Europa i världen. Rättsstatens tillbakagång i länder som Ungern, Rumänien, Polen och Slovakien vore bortom påverkan utan en institutionell struktur som begränsar maktmissbruk.

Utvidgningen av marknader, fri rörlighet och öppenhet vad gäller investeringar, infrastruktur, forskning och regional utveckling har bundit länder samman.

Den inre marknaden har fördjupats. Tjänstesektorn fick lagstiftning 2006, flygmarknaden har fått ökad konkurrens och underlättad samordning av trafik i luften, järnvägssektorn har öppnats för konkurrens med fler möjligheter för europeisk tågtrafik och postsektorns liberalisering har gett bättre villkor för konsumenter och e-handel.
De finansiella marknaderna har fått finansiell stabilitet inför nya kriser. För egen del har jag som rapportör för banklagstiftning bidragit till bankunionens grundplatta, bland annat utifrån svenska erfarenheter från 1990-talet.

Kanske allra störst är fördjupningen av den inre marknaden för telekomtjänster och digitalisering.

2012 drev jag igenom ett större mål för frekvenstilldelning i EU än vad våra konkurrentekonomier hade, med möjlighet till kapacitet för mobila bredband, gränsöverskridande tjänster och möjligheten att avveckla extra kostnader för roaming och surf i andra EU-länder.

Den gemensamma energimarknaden innebär nya energiformer, effektiv användning av produktionskapacitet och bättre möjligheter att uppfylla Parisavtalet. Skyddet av våra hav och miljö har stärkts genom gemensam lagstiftning och EU som drivande kraft globalt.

Dessa reformer har inte bara präglat Europa, utan Sveriges utveckling. Ändå ser förvånansvärt många på Europapolitiken som utrikespolitik ”någon annanstans”.
Svenskar har varit del i EU:s arbete att öppna marknader, utveckla handelsavtal och främja konkurrens.

Tillsammans med Polen tog Sverige initiativ till det Östliga Partnerskapet, för att stärka samarbetet med Ukraina, Vitryssland, Georgien, Moldavien, Azerbajdzjan och Armenien. Utvidgningen till Slovenien och Kroatien har gett en förhandlingsprocess för Serbien och Montenegro.

Det är mot denna bakgrund framtidens utmaningar måste ses.

1. För det första behövs en politik som håller samman unionen. Det nyvalda Europaparlamentet måste värna de ideal som ligger till grund för våra lagar. Då behövs fler svenska ledamöter som inser vikten av att hålla samman Europa och stärka länder i vårt grannskap, vars stöd uteblivit från Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

2. För det andra behöver den inre marknaden utvecklas och fördjupas, medan reglering av den sociala välfärden förblir en nationell fråga. I stort sett varje fördjupning av den inre marknaden har SD och V varit emot, medan socialdemokrater och miljöpartister tävlat om att överreglera i detalj och styrning. I gengäld har de röstat för EU-skatter och lagstiftning med konsekvenser för den svenska modellen.

3. För det tredje behöver vi stärka utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. Ska Europa ta ett större ansvar för vår säkerhet bör vi samarbeta om försvarsindustri, ledning av gemensamma insatser och solidaritet med utsatta medlemsstater. Vi måste markera när den ryska regimen bryter mot fredsordningen och internationella avtal. SD och V vill riva upp grunden för svensk säkerhet, medan Socialdemokraterna är vilsna och splittrade.

4. För det fjärde måste EU bli en global kraft för den internationella rättsordningen när USA frånträder sitt ledarskap för den fria världen och utveckla fler frihandelsavtal. Det motarbetas av sverigedemokrater, miljöpartister och vänsterpartister som är emot fri handel, liksom socialdemokrater som inte står upp för den handel de till ord hyllar i Sverige.

Det stora hotet nästa mandatperiod, som vi svenskar efter Brexit måste möta utan stöd från Storbritannien, handlar om huruvida politikens centrum kan visa handlingskraft i frågor om säkerhet, öppenhet och ekonomi, som är en förutsättning för att lösa alla andra utmaningar.

Striden med extremism och främlingsfientlighet kan bara tas genom att Europaparlamentet domineras av krafter som vill göra Europa starkt, öppet för förändring och ledande i att värna fri handel globalt.


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.