Guillou kan inte svara på frågan varför Putin gör som han gör

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Vad skulle Ryssland tjäna på att anfalla Sverige, frågar Jan Guillou i sin kolumn i Aftonbladet, när han gör naivistisk ironi till säkerhetspolitisk logik. Han hade lika gärna kunnat ställa frågan om vad Ryssland tjänar på att anfalla Ukraina, ockupera och annektera Krim? Eller vad skulle Ryssland tjäna på att anfalla Georgien? Och ockupera och annektera Sydossetien och Abchazien? Vad tjänar han på det?

Och vad tjänar Putin på att nedmontera demokratin i Ryssland, underminera rättsstaten och uppväcka en nationalism som skrämmer bort främmande investeringar och gör landet till en ekonomi allt mer beroende till olja och gas och allt mer isolerad? Eller vad tjänar Putin på att ha ryska trupper i Transnistrien i Moldavien och driva fram ännu en folkomröstning med lokala huliganer och gröna män? Vad tjänar Putin på att hindra världssamfundet från att dra en gräns för vad Assad får göra i form av massmord och vad tjänar han på att ställa sitt bombflyg till Assads förfogande?

Vad tjänar han på att upprepade gånger hota sina grannländer och vad tjänar han på en upprustning som skapar oro och misstänksamhet samtidigt som den urholkar den ryska ekonomin?

Jan Guillou försöker ironisera över dem som anser att vi ska ta Rysslands upprustning, dess krig och dess hot mot sina grannländer på allvar. Men det är en spelad säkerhetspolitisk logik som inte når över Astrid Lindgrens Rumpnissars ständiga fråga ”Voffer gör han på detta vis?” Bara det att Guillou låtsas inte se den värld som nu påverkas av Putin och frågar bara varför skulle han göra så? Den fråga som den förment allvise, realistiska, saklige och cyniske och alltid lite mera kunnige Guillou skulle svara på ligger nära den fråga han själv ställer. Varför gör Putin så här? Vad tror han sig tjäna på att göra så?

För sanningen är att Putin gör så som han vill, även om Ryssland inte tjänar på det. Guillous spelade logik är helt rimlig, så långt att vi kan ställa oss frågan varför Putin gör så mycket som uppenbarligen skadar Ryssland. Men den viktiga frågan är inte varför han skulle göra utan varför han gör som han gör. Den är mer omedelbar men ger inte samma möjlighet till överlägsen ironi.

Sedan Putin började underminera demokrati och rättsstat, lagstifta mot främmande aktörer, socialisera privata konkurrenters företag, privatisera statliga företag till lojala partners och ge upp marknadsekonomins förutsättningar har den ryska ekonomin krympt och krympt. Invasionen av Ukraina har kostat Ryssland långt mer än vad Putin skulle kunna tänka sig vinna med Krim. Det är nu bara en sektor som utvecklas och växer i den ryska ekonomin. Det är inte längre oljan som är den dominerande exportinkomsten utan det är rustningsindustrin och den militära sektorn. Varför gör Putin på detta vis?

Skälet är många men bland annat att Putin vill stärka sin makt, underminera politiska konkurrenter, utveckla sin och sina kumpaners rikedom och skapa en ökad makt och politisk kontroll över Ryssland och dess grannskap. Han vill återupprätta den makt som Sovjet manifesterade och han anser att den ordning som då rådde var den legitima. Varför gör han på det viset Jan Guillo?

Vad skulle han tjäna på att anfalla Sverige? För det första är det inte just bara ett militärt invasionshot som är skälet till att vi ska ta Putin på allvar och till varför jag och många andra anser det viktigt med ett svenskt Natomedlemskap. Det är snarare det tomrum eller den osäkerhet som Sveriges och Finlands utanförskap skapar, som ökar utrymmet för ryska påtryckningar och hot mot samtliga länder i Östersjöregionen. Det är inte angreppet, invasionen, den väpnade attacken som kommer i första rummet utan de hot som frånvaron av en försvarsförmåga öppnar för, och som uppträder i stegen innan en konflikt blir väpnad. Då det hot som ett tänkt, hotat eller möjligt anfall skulle kunna innebära blir verklighet. Ser inte Guillou att det är något som pågår i Ryssland och i Putinregimens ökade aggressiva politik mot andra länder?

För det andra anser han att det är uteslutet att Sverige, Finland, Estland, Lettland, Litauen eller Polen skulle utsättas för militära hot och anfall i en tid då vi ser att säkerheten fortsatt undergrävs? Det finns många andra sådana frågor han skulle kunna ställa. Varför skulle Stalin anfalla Finland? Varför skulle Stalin och Hitler dela östra Europa. Varför skulle Hitler kasta Nazityskland i krig med hela Europa och till sist en hel värld? Varför skulle de göra allt de gjorde? Varför skulle Saddam Hussein gasbomba sina undersåtar, ockupera Kuwait och varför skulle Assad föra krig mot sina egna medborgare?

Varför skulle Putin avveckla demokratin, krympa Rysslands framtidsmöjligheter, göra sig till en internationell paria genom att invadera Krim och Ukraina i sin helhet? Det är dessa frågor som Guillou inte vill svara på. Han svarar bara på det faktum att Putin inte borde göra det han de facto har gjort. Det gör att Lindgrens Rumpnissar präglas av en högre intellektuell klarhet än vad Guillou gör. De frågade i alla fall varför någon hade gjort som han gjorde. Guillou frågar som om inget har hänt varför Putin skulle göra sådant han redan har gjort. Sådana säkerhetspolitiska analytiker fanns det gott om i Europa 1939, liksom i början på 2000-talet. De bidrog inte till freden utan bara till ökad sårbarhet.

Guillou kan nämligen inte svara på den viktigaste frågan: varför Putin agerar i strid med internationell lag och det det som vi anser är Rysslands intressen. Det är nämligen där skälen finns för att minska varje intresse från hans sida att hota eller anfalla andra länder.

 

 

 

 

Kategorier: Blogg

7 kommentarer

Benkt Diehl · 29 maj 2016 kl. 22:58

Hökmark och de flesta av Sveriges politiker och journalister är tyvärr okunniga beträffande Krims historia.
Krim har hört till Ryssland och Sovjetunionen i 300 år. För att fira detta överlämnades Krim 1954 av sovjetledaren Nikita Chrusjtjov som en symbolisk gåva från den ryska sovjetrepubliken till den ukrainska. Det var då en betydelselös gest inom ramen för Sovjetunionen. Men när sovjetunionen föll sönder visade sig detta vara katastrofalt för den ryska majoritetsbefolkningen där. Vid Sovjetunionens upplösning 1991 förblev Krim nämligen en del av Ukraina. Men Ryssland tilläts enligt avtalet att behålla sin viktiga bas för Svartahavsflottan i hamnstaden Sevastopol. I en folkomröstning den 20 januari 1991 röstade 93% för att skapa en autonom sovjetrepublik Krim oberoende från Ukraina. 81% av Krims befolkning deltog i folkomröstningen. Den olagliga och våldsamma Euromajdan revolutionen (som fått massivt propagandastöd av den kände valutasvindlaren Soros och CIA) drev igenom att Viktor Jusjtjenko valdes till president den 21 november 2004. Men 82 procent av befolkningen på Krim röstade för dennes motståndare. Viktor Janukovytj. Då lät Jusjtjenko byta ut all myndighetspersonal på Krim, en grov kränkning av den huvudsakligen rysstalande befolkningens intressen. När amerikansk trupp landsattes i hamnen i Feodosija i juni 2006 gav detta upphov till stora demonstrationer i staden. Protesterna riktade sig mot den amerikanska militära närvaron, vilken sågs som ett brott mot konstitutionen då Krims parlament ej hade godkänt det. Tanken att NATO skulle lägga beslag på Krim, Sevastopol och den ryskukrainska flottan var naturligtvis en oerhörd provokation mot Putin och den den rysktalande majoriteten på Krim. Den ryska Duman beslöt då att man skulle förena Krim med Ryssland enligt majoritetens önskan. Anslutningen skedde utan strid.

Styrvald · 30 maj 2016 kl. 15:08

Men käre Benkt,
Om du slår dig ner och läser lite i följande högeligen intressanta och relevanta forskningsrapport – i synnerhet sidorna 193-204, var känner du att du hör hemma?
http://www.fiia.fi/assets/publications/FIIAReport45_FogOfFalsehood.pdf

Benkt Diehl · 30 maj 2016 kl. 22:30

Min käre Styrvald! De sidor du citerar motsäger inte alls mina slutsatser om det rimliga att Krim ansluts till Ryssland Man har sedan länge har en djup relation till Ryssland och en klar majoritet av befolkningen önskar en anslutning dit.
Du värderar den svenska pressen högt men och tycks inte känna till att man vid Göteborgs Universitet tagit reda på de svenska journalisternas partisympatier och funnit att 84% av dem röstar vänster samtidigt som Icke-vänstern har en klar majoritet bland folket som helhet. . Detta är ett allvarligt demokratiskt problem som orsakat den förfärande enkelriktningen i våra tidningar och SVT Först nu börjar mörkläggningen släppa och allt fler börjar inse hur katastrofal situationen blivit.

Martin Lundström · 06 juni 2016 kl. 13:21

”Det är snarare det tomrum eller den osäkerhet som Sveriges och Finlands utanförskap skapar, som ökar utrymmet för ryska påtryckningar och hot mot samtliga länder i Östersjöregionen.”

Och vad är det för fel på Baltstaterna och Polen samt deras EU- och NATO-medlemsskap? Nu i veckan hålls för övrigt ytterligare en NATO-övning i Baltstaterna.

Det gäller att hålla invasionshotet levande.

HHGregg coupons · 05 juli 2017 kl. 4:16

is 2014 guide costa rican vacations’

Benkt Diehl · 20 september 2017 kl. 10:45

Hökmark är grovt okunniga i Rysslandsfrågan.

Benkt Diehl · 20 september 2017 kl. 10:45

Hökmark är grovt okunniga i Rysslandsfrågan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.