Gaspriset och Ryssland

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Under de två senaste åren har världens grundläggande förutsättningar för säkerhetspolitik och för det globala samhället förändrats. Utvecklingen av skiffergas och skifferolja rubbar den balans som präglats av att oljerika länder i Mellersta Östern och bland annat Ryssland har kunnat ta ut mycket höga priser från den industrialiserade världen, och den demokratiska.

Man kan om man så säger uttrycka det som att oljeregimer har kunnat beskatta demokratier med den ekonomiska och politiska makt detta har inneburit samtidigt som de oljeberoende ländernas ekonomiska utveckling har försvagats samtidigt som man har fått ett ökat beroende till oljeregimerna.

Anders Åslund skriver i dag på DN-Debatt om konsekvenserna av detta för det ryska samhället. Ett gaspris som faller kommer att ekonomiskt underminera Putinregimen, inte bara i det ryska samhället utan också gentemot sina grannar. Det långsiktiga konkurrensmål mot Gazprom som EU-kommissionen sedan tidigare har drivit tvingar fram förändringar när det gäller Gazproms aktiviteter i Europa samtidigt som det vikande världspriset på gas tvingar fram omförhandlingar och inte bara mindre intäkter utan mindre möjligheter för energipolitiken när det gäller påverkanspolitik.

Olja har uppenbarligen en dålig påverkan på de flesta samhällen. Den innebär stora inkomster för statsapparater och minskar eller tränger undan behovet av marknadsekonomiska och demokratiska reformer. Och omvänt kommer minskade intäkter från olja och gas öka trycket på reformer. Det är inte självklart att det kommer att välkomnas av de regimer som gärna ser sin makt oifrågasatt. Och det är inte självklart att Ryssland och Gazprom vill ge upp det inflytande som har varit grunden för regimen Putins utrikespolitik. Och när inte oljepengar ger den möjligheten lockar ytterligare monopol och hårdare påverkanspolitik.

För Europas del ställer det fortsatt tydliga krav på respekt för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter och en säkerhetspolitisk förmåga att se till att varje del av unionen kan stå emot rysk inflytandepolitik. Det gäller inte bara gentemot Ryssland utan också gentemot det östliga partnerskapet och i länder som Ukraina, Moldavien, Georgien, Armenien och Azerbadjan.

I morgon har EU ett toppmöte med den ukrainska ledningen. Samtidigt har vi i Europaparlamentet möte med den gemensamma delegationen för Georgien. Ukraina ska inte kunna räkna med en fortsatt fördjupning av samarbetet om man håller politiska skådeprocesser mot oppositionen och georgiska politiker måste få höra kraven på demokrati tydligt och klart.

För min del blir det anledning att ytterligare samtala med georgiska politiker om det budskap som jag stod för när jag för någon vecka sedan var i Georgien. För alla dessa länder har Europa så många fördelar framför bakåtsträvandets Ryssland att vi har anledning att både vara öppna och fasta i våra budskap.

Kategorier: Blogg

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.