Friheten och öppenheten – artikel om Europa i SvD

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Det är friheten och öppenheten i Europa som engagerar oss moderater. Inte kommissionen eller parlamentet. Europasamarbetet handlar om många fler möten mellan människor, samhällen och företag än de politiska mötena i Bryssel. Skälet till att jag kandiderar till Europaparlamentet är att jag där liksom i Sveriges riksdag vill utvidga friheten och öppenheten, inte den politiska makten.
Jag kommer att ta strid mot dem som tror att beslut blir bättre bara för att de fattas i Bryssel, som vill använda EU för att uppfostra andra länder med sina värderingar eller för att utvidga den politiska makten. De medborgare som likt Nils Lundgren känner oro över en Europapolitik som accepterar allt bara för att det kommer från Bryssel kommer med gott samvete kunna rösta på moderaterna i valet den 13 juni.
Det är en svaghet från oss som ser Europas möjligheter att vi har låtit nejsidan hålla kvar debatten kring ja eller nej. Det har lett till för lite diskussion kring vad samarbetet kan ge oss och vår gemensamma framtid. EU är inte Europapolitikens mål utan en plattform för den politik som vi annars inte klarar av att föra i Europa.
För det första skall EU stå starkt när det gäller medborgarnas frihet och den inre marknaden. För att Europa skall bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi måste vi få fler företag och färre bidrag. EU skall vara en kraft för fri handel i världen.
För det andra måste Europa kunna leva upp till egna ideal och internationellt ansvar. EU måste ställa kraven på frihet och demokrati tydligt i mötet med andra länder. Det gäller inte minst arabvärlden som har en strategisk betydelse för vår egen framtida säkerhet. Sviktar man när det människovärdets gränser där urholkar man också dess värde här, vilket bland annat leder till ett ökat utrymme för antisemitism, både här och där.
För det tredje skall EU präglas av maktdelning. Det är ingen tillfällighet att de starkaste parlamenten har vi där den lagstiftande och utövande makten är skilda åt och parlamentariker inte bundna av partilojalitet med regeringsmakten. Därför bör inte EU ha en regering utan en maktbalans mellan ministerråd, kommission och parlament. Då finns fler vägar för medborgarnas inflytande, tydligare gränser för den politiska makten och en balans mellan det överstatliga och det mellanstatliga.

Kategorier: Artikel

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.