Det vilar något befängt över nyhetsrapporteringen från Syrien. Frågan om Assad-regimen eventuellt ska respektera vapenvilan från och med i morgon bygger på det faktum att idag råder ingen vapenvila mellan regimen och dess folk. Tvärtom råder ett krig med stridsvagnar och kanoner som riktas mot civilbefolkning och mot byar och städer.
Förhoppningen om vapenvila i morgon beskriver vad som händer i dag. Det faktum att det internationella samfundet inte kan göra mer beror på att Ryssland och Kina inte vill fördöma kriget mot civila. De anser att ett krig mot civilbefolkningen är vad en regim måste ha rätt att genomföra. Så ser dessa två stater på det internationella samfundets regelverk och på stridsvagnar mot människor.
Det säger något om dessa länders regimer och deras ledare men också om deras förhållningssätt till människor i andra länder. Assad har ett antal vänner runt om i världen. Den ryska putinregimen och den kinesiska kommunistregimen. De anser att regimer ska ha friheten att mörda sina medborgare. Så enkelt är det och samtidigt så hemskt.
Det är inte bara Syriens folk det handlar om utan alla dem som kan komma att stå i vägen för dessa regimers ambitioner. Det hot detta kan innebära utesluts inte på grund av att det kalla krigets militära hot inte längre finns. Vår tid har sina egna.