Blogg

Fördomar fördummar. Sverige behöver diskussion om liberal förnyelse istället för det dunkla förtalet

Kategorier: Blogg

Fördomar fördummar. Och avslöjar mer om den fördomsfulle än om den som fördomen avser.

När DN i dag i en ledare talar om att Alliansens bildande i Högfors 2004 var ”slutfasen i det gamla högerpartiets långa marsch från de politiska utmarkerna in mot centrum, förvandlingen från ett parti med hemvist i ryttmästarboställena på Öfre Östermalm” vill man självfallet stråla ut den intellektuellt överlägsnes vitsighet och goda humor för att sätta en känsla av anno dazumal på ett parti som till skillnad från skribentens mer upplysta modernitet egentligen, enligt skribenten, tillhör en förgången tids tankar och värderingar.

Förutom mer bokstavliga förhållanden, som både är överkurs och sidospår i denna fråga, som att det rimligtvis inte bodde någon ryttmästare på det i slutet av 1800-talet nybyggda områdena kring Karlavägen i Stockholm, så avslöjar metaforen den intellektuella ivern att ironisera att någon har missat stora delar av 1900-talets politiska utveckling och gör sin analys därefter.

Under hela den svenska efterkrigstiden kom det som först var Högerpartiet och sedan Moderata Samlingspartiet att vara den ledande liberala kraften i det svenska samhället.
Under 1950-talet tillsammans med Bertil Ohlins Folkparti, i motståndet mot socialdemokratins planekonomi. Politiska utmarker?

Under 1960-talet förhållandevis ensamt i att vilja utgöra ett borgerligt alternativ på egen fot, ensamt i kraven på fria media, en politik för ägardemokrati och stark rättsstat när andra hellre retuscherade sig i förhållande till Socialdemokraterna. Det var inte så många fler än moderaterna som bemötte den vänstervåg som prisade socialistisk diktatur och revolution. När de andra borgerliga partiernas ungdomsförbund och studentförbund tävlade med vänstern i radikalitet var det moderater som på skolor och universitet tog strid för det fria samhället. Utmarker?

För fria val i Central- och Östeuropa. Ensamma i kampen mot löntagarfonderna när andra försökte blidka socialdemokraterna och LO med alternativa löntagarfonder. Ensamma i kampen mot Radio- och TV monopolen. Med Gunnar Heckscher först om att Sverige måste gå Europas väg. Med Jarl Hjalmarson om att vi måste vara en del av det västliga försvaret av friheten. Länge ensamma i kraven på att liberalisera det svenska samhället genom valfrihet i välfärden och starkare oberoende institutioner. När Gösta Bohman, som av Aftonbladet ofta nedlåtande betecknades just som ”Ryttmästare” eftersom han var reservofficer, presenterade en demokratidebatt som inte bara byggde på majoritetens rätt utan också på den enskildes rätt blev det början på en ny tid för Sverige. Det som AB då ville säga säger nu DN i ett försök till seriös diskussion. Frågan är vem som är i Utmarken.

Det blev en ny våg av liberalt tänkande, en bild av en liberal revolution, och ett nytt fokus på marknadsekonomi. Det la grunden för en borgerlig regering och la i sin tur grunden för en utvecklad liberal debatt i Sverige. Det var med moderaterna och Ulf Adelsohns krav på ett uppbrott från det gamla socialdemokratiska samhället och öppningarna mot världen som debatten i Sverige kom att handla om högerns frågor, nämligen liberaliseringar. Trycket på och opinionsbildningen för att Sverige skulle ansöka om medlemskap i EU. Med den borgerliga regering som trädde till 1991 tog Sverige stegen mot de reformer, eller systemskiften som en del kallade det, som än i dag gör svensk ekonomi starkare än många andra. Utmarker?

Valfrihetsreformer som gett mångfald och dynamiska förändringar. Bland annat en valfrihet i äldreomsorgen som gett högre kvalitet och mångfald för äldre, något som DN förtalat på fundamentalt felaktiga grunder om det hemska i att blöjor vägdes. Fria media i stället för monopol i radio och TV. Förnyade grundlagar som utvecklat tryck- och yttrandefrihet. Förhandlingarna om ett medlemskap i EU, stödet till de baltiska ländernas fortsatta frigörelse liksom handelsavtal med dem som ledde till deras snabba medlemskapsprocess. Pensionsreform. Allt detta hade inte varit möjligt utan en gemensam agenda för en stark borgerlighet. Men den växte fram från det som DN föraktfullt kallade ”utmarkerna”.

Det var uppenbarligen, om man ska följa den världsbild som präglar DN, i Ryttmästarboställena i de sunkiga markerna kring Ladugårdsgärdet som den liberala förnyelseagendan för Sverige växte fram. Ytligheten är följeslagare till okunskapen.

Men det finns något allvarligare än detta. De senaste dagarna har DN använt sig av begrepp som ”Fiskmåshögern” som är ”skränig” samtidigt som man lite mystiskt talar om kretsar inom och kring moderaterna som suspekta grupper som vill bilda en alliansregering.
Kristdemokraterna benämns som eventuella ”springschasar” till moderaterna och Sd, med det senare som ”finansiär” av en regering som DN själv spekulerar över, i ett samarbete med Sd som DN själv konstruerar, men som vare sig moderaterna eller kristdemokraterna vill, medan socialdemokrater attackerar varje regeringsbildning som de inte själva är med i.

Själva tanken på att Sverigedemokraterna skulle driva fram en främlingsfientlig agenda mot alliansen är ytlig och oförskämd. Den bottnar i en föreställningsvärld som präglas av fördomar från 1800-talet om Ryttmästare på Övre Östermalm, i den intellektuellt övermaga tron att andra befinner sig i Utmarkerna, är Fiskmåsar i Kretsar inom och kring Moderaterna, är Springschasar med mera.

Så fördunklas det politiska samtalet i ett sken av fördummande fördomar och självupplevd förträfflighet. Det jag tidigare mest mött på nätet möter man nu i en ledare på DN. Det gjorde mig förvånad och störd.

Vår demokrati värnar vi inte genom det dunkla förtalet eller genom att tro att man kan kupera vår riksdag till att bara bestå av 144 mot 143. Grundlagen säger annat. Det måste man leva med och det kräver en annan diskussion än den som tar sats i de träskmarker och de fält som bebyggdes på slutet av 1800-talet.

Vi lever nu i 2018 och måste möta de hot som riktas mot vår demokrati både utifrån och inifrån, där både V och Sd står för sig själva. Vi bör allra minst agera så att vi gynnar dem.

Därför bör vi låta den politik Sverige behöver vara överordnad relationsspelet med Sd som bara gynnar främlingsfientliga Sd och det diktaturkramande V. Men det kräver en mer vuxen diskussion än om Ryttmästarboställen och Fiskmåshöger. Alternativet till en regering ledd av socialdemokrater är inte Utmarker och Skrän.

Sverige behöver en liberal debatt som värnar det öppna samhället. Inte det förtal som leder till polarisering och fördumning.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *