EU var länge bäst i världen på telekom. Viktiga konkurrensfrämjande reformer på 1980 och 90 talet gjorde att gamla statliga monopol inte längre kunde diktera villkoren på marknaden. Den gemensamma europeiska GSM standarden (2G) bidrog till att företag som Ericsson och Nokia kunde utveckla produkter och tjänster till en ”hemmamarknad” om flera 100 miljoner människor.  EU skördade länge frukterna av denna mobilstandard som kunde användas för samtliga digitala prylar, nätverk och tjänster.

20 år senare växer en annan bild fram. Om än Sverige är ett föregångsland har resten av EU halkat efter rejält. Enbart 8 procent av EU:s befolkning har 4G medan regioner som USA och Asien rullar ut 4G i snabb takt. Sydkorea med sina 50 miljoner invånare har till exempel fler 4G abonnenter än EU med sina 500 miljoner invånare.  Enbart 2 av 10 trådlösa enheter så som smarttelefoner eller surfplattor produceras idag inom EU.

Samtidigt ser vi hur utvecklingen nu tar fart för att ta fram nästa generations mobiltelefoni. Samsung meddelade nyligen att man ska utveckla färdiga 5G nät till 2020 med dataöverföringshastigheter på 1 gigabit per sekund. Liknande projekt pågår i Ericssons lokaler i Kista.

I en ny digital värld där 50 miljarder prylar beräknas vara uppkopplade till Internet 2020 ställs nya krav på kapacitet, överföringshastigheter och täckning. Den exceptionella ökningen av trådlöst Internet kommer snart leda till kapacitetsbrist i våra mobilnät och istället för att vänta och se måste vi redan nu besluta om ytterligare spektrumallokeringar för mobilt bredband. Genom att öppna upp 700 MHz bandet för mobilt bredband i hela EU bygger vi kapacitet som är helt avgörande för framtidens tillväxtgenererande digitala samhälle. Vi skapar goda förutsättningar för att EU:s glesbefolkade områden ska få tillgång till 3 och 4G eftersom 700 MHz bandet har lång geografisk räckvidd och relativt låg investeringskostnad. Europa behöver en ”big-bang” approach där tre till fyra licenser inom 700 MHz bandet fördelas via auktion. Därmed försvinner behovet av roaming och ekonomiska skalfördelar bidrar till att vi får en verklig europeisk telekommarknad.

EU:s digitala karta behöver inte enbart bättre mobiltäckning och kapacitet utan även högre hastigheter. Idag har enbart 2 procent av EU:s hushåll tillgång till Internethastigheter över 100 megabit per sekund, medan länder som Syd Korea och Japan levererar hastigheter upp till 1 gigabit per sekund. EU och Sverige måste fokusera mer på gigabit och mindre på megabit. I Europaparlamentets industriutskott har jag fått stöd för att kraftigt höja bredbandsmålen i EU:s Digitala Agenda.  Från de föreslagna 30 megabit till 100 megabit för alla EU:s hushåll 2020. Från 100 megabit till 1 gigabit till 50 procent av EU:s hushåll 2020. Om Europa ska bli hemvist för framtidens innovationer och tjänster måste vi ha världens snabbaste bredband. Om vi ska kunna frigöra Internets potential krävs digitala motorvägar som kan generera hastigheter på 1 gigabit eller mer.

Mer spektrum till mobilt bredand och mer fiber i marken är avgörande för att EU ska vinna det globala racet om 4 och 5G. Det är avgörande för att EU ska återta det globala ledarskapet och bli en världsledande tillväxthubb för Internetekonomin. Men det kräver reformer. Såväl i Sverige som på EU nivå.

Gunnar Hökmark är vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen

– Dels kommer ägares och långivares ansvar att bli tydligt och leda till ökad disciplin och ökade krav på bankers förmåga att hantera kriser. Dels klargörs villkoren för att medlemsstaters regeringar och myndigheter ska kunna gripa in med offentligt ägande för att säkra bank- och betalningssystemets stabilitet i tider av finansiell kris. Det ska ske under former som ger skattebetalarna största möjliga säkerhet när det offentliga tar risker för att säkra en enskild bank.

I den text som Ekonomiska utskottet antog har förslaget om att tvinga medlemsstaters stabilitetsfonder att låna till andra medlemsstater tagits bort.

– Nu avser jag att så snart som möjligt inleda samtal och förhandlingar med medlemsstaternas företrädare i rådet i syfte att snabbt uppnå en lagstiftning som tydliggör europeiska bankers ansvar och som ger det europeiska banksystemet en stabilare grund. Därmed uppnås mycket av syftet med de olika förslagen om en bankunion, avslutar Gunnar Hökmark.

Eurovision song contest är både ett exempel och en påminnelse om hur sammanlänkade vi är och hur många sammanlänkningar Europa har. Geografins betydelse för kulturen och för traditioners utveckling och kulturens och politikens betydelse för geografins roll. Det var inte länge sedan vi hade ett öst och ett väst som vars samhällen var oförenliga, liksom människorna var åtskilda. Länder som låg bakom muren var öst även om det handlade om Centraleuropa och städer väster om Stockholm. Den huvudstad som låg närmast Stockholm låg långt bort i öst nämligen Tallinn.

I Eurovisionfinalen såg vi hur gränser förändras och utvecklas. Gamla relationer, närhet och kulturell gemenskap håller samman samtidigt som vi förändras. En slående sak är engelskans allt starkare dominans. Den var stor även för tio och tjugo år sedan men känns nu nästan som en självklar gemensam nämnare för musik. Till en del är det den anglosaxiska kulturens segervåg över världen, inte minst till den franska kulturelitens förtret, men också en konsekvens av behovet av en gemensam nämnare som för kulturen över gränser.

Och så röstar gränsländer nära och samman, lite av lojalitet men också på grund av sympati utvecklad genom historiens konflikter och på grund av alla andra relationer som utvecklats genom åren. Så röstar de nordiska länderna ofta nära varandra, och på varandra , därför att vi har växt samman mer än vi tänker på när vi gnabbas, retas och irriteras om våra olikheter.

Och så gör andra länder som har den ortodoxa tron gemensamt, som delar ett arv efter Sovjetunionen, Habsburg, vikingatid, reformation eller renässans eller marknadsekonomins framväxt, eller konflikter med grannar eller med sig själva, som har grannländers närhet, som återfinns i ytterligare en region bortom den andra gränsen och där region efter region avlöser varandra mer efter grannskap än politisk indelning.

Så växer samhällen och folk samman och så vinner Azerbadjan och Ukraina nästan lika många röster som Danmark och fler än Norge. Och samtidigt med olikheterna ser vi också hur likheter växer fram och vi plötsligt någonstans på Österlen eller i Strabourg nynnar något på engelska från Baku, eller något om tårar från Danmark.

Ja, faktum är att det är detta som är Europa, inte musiken i sig men de gemensamma nämnarna och de skillnader som gör öppenheten dynamisk.

På tisdag möter Gunnar Hökmark kommissionären för inre marknadsfrågor, Michel Barnier, angående de kommande förhandlingarna med rådet om bankkrislagstiftningen och kommande lagförslag om finansmarknadsfrågor. Under tisdagen träffar Gunnar Hökmark även kommissionären Neelie Kroes, för att diskutera den digitala agendan och reformprocesser för telekom. Vidare möter Gunnar Hökmark också Neven Mimica, Kroatiens föreslagne kommissionär, för att diskutera förberedelserna för Kroatiens EU-anslutning den 1 juli i år. Under tisdagen deltar Gunnar även i en debatt om bankunionsfrågor inför Europeiska Rådets möte den 22 maj.

På fredagen sitter Gunnar Hökmark ordförande för Förbundsstämman för Moderaterna i Stockholms stad, och leder likaså stämmoförhandlingarna under söndagen för Moderaterna Stockholms län. Under lördagen besöker Gunnar Helsingborg för diskussioner om aktuella Europafrågeställningar.

Det vilar ett misslyckande över europeisk samhällsdebatt och svensk debatt om EU. Istället för att diskutera utvecklingen av det europeiska samhället och Europeiska unionen präglas nästan all debatt om Europa av frågor som gäller hur EU ska fungera snarare än vad EU ska göra.

Därför har vi en ständig debatt om unioner inom unionen, fördragsförändringar och förändringen av institutioner inom EU. Men debatten om hur det europeiska samhället ska utvecklas och reformeras, hur konkurrenskraften ska kunna stärkas för unionen i sin helhet och hur medlemsstaterna måste genomföra marknadsekonomiska reformer för att förverkliga en fungerande inre marknad saknar vi.

Det sägs att det tog 30 år efter att den elektriska glödlampan uppfanns innan belysning riktades neråt. Så stark var bilden av att ljus, i form av stearinljus, alltid riktades uppåt. På motsvarande sätt kan sägas om hur bilen tog form efter hästdragna kärror. Och det är som att dagens Europadebatt handlar om de senaste 30 årens diskussioner om hur vi förhåller oss till EU snarare än till dagens utmaningar om vad Europeiska Unionen bör göra. Det leder till att reformer av EU som struktur framstår som lösningen på dagens och morgondagens problem snarare än reformer av europeisk ekonomi.

Därför har EU de senaste fem åren varit dominerat av frågorna om nytt fördrag, efter en fördragsförändring, nya regelverk för budgetpolitisk och ekonomisk stabilitet, efter de nya regelverk som har beslutats, nya skatter som finansiell transaktionsskatt som ska ge EU egna inkomstkällor, Eurobonds som ska ge gemensam upplåning på EU-nivå och nya EU-myndigheter för finansiell tillsyn och bankkrishantering.

Samtliga dessa förslag skapar betydande politiska konflikter, kommer knappast att bli verklighet och kan i vilket fall som helst inte påverka de underskott som är källan till den ekonomiska krisen. De är kanske svar på de senaste 30 årens frågor om hur EU ska utvecklas men inte på dagens och morgondagens frågor om hur Europa ska kunna stå starkt i världen. Vägen till europeisk förnyelse går inte via fördragsförändringar utan via beslut som förändrar och utvecklar våra samhällen, i medlemsstaterna och på europeisk nivå. Många beslut behöver fattas på europeisk nivå men inga beslut blir bättre eller enklare bara för att de fattas gemensamt.

Samtliga beslut som Europa behöver fatta kan vi redan idag besluta om, utan några fördragsförändringar och utan några nya regelverk.

EU-budgeten kan fasa ut jordbrukssubventionerna mycket snabbare än med den långtidsbudget som nu är överenskommen mellan medlemsstaterna. Det kan göras genom årliga beslut där forskning och infrastruktur får mer medel.

Den inre marknaden för tjänster kan genomföras genom att samtliga tjänster får full frihet inom EU. Det behövs ingen särskild ny tjänsteunion för det och inga särskilda nya beslutsformer.

Europa kan bli världens mest ledande digitala ekonomi. Det krävs bara att vi fullföljer redan fattade beslut om att öppna upp mer utrymme för mobil datatrafik, investerar mer i bredband som kopplar upp alla till ett nät som är snabbare och har mer kapacitet än i andra delar av världen. Och det kräver att vi genomför en gemensam lagstiftning för copy-right och konsumentskydd på nätet.

Europa kan bli världens ledande kunskapsekonomi. Det kräver förutom en öppen tjänstekonomi inom alla sektorer och världsledande bredbandskapacitet en större satsning på forskning och europeiska forskningsinstitutioner som kan attrahera forskare världen över liksom kunskaps- och forskningsintensiva investeringar.

Europeiska unionen är världens största ekonomi men kan och måste bli världens största marknad. Det kräver att vi fullt ut genomför den inre marknaden för tjänster men också för finansiella marknader, energimarknaderna, telekom och transporter. Det kräver att gamla nationella monopol och offentliga välfärdsverksamheter kan möta konkurrens från privata och gränsöverskridande alternativ.

Europeiska unionen kan bli ett nav för den globala ekonomin genom att vara världens ledande frihandelsaktör. Därmed kan företag i Europa, med närheten till världsledande forskning, med ultrasnabba bredband och världens största hemmamarknad bli till nav i internationell handel och i den globala ekonomin.

Varje medlemsstat måste genomföra de reformer som de beslutade reformerna för den inre marknaden innebär men de måste också öppna upp sin ekonomi för konkurrens och för nytt företagande inom alla områden.

De budgetpolitiska ramarna måste ligga fast för att inte skapa nya skuldfällor samtidigt som agendan för reformer ger tillväxt och attraherar investeringar i den europeiska ekonomin.

De kluster för tillväxt som vi ser i norra Europa och kring Östersjön är ett viktigare fokus på hur man kan besluta förändringar som leder ur krisen istället för i dagens södra Europa där politiker sitter fast i att hantera symptomen på krisen snarare än dess grundäggande orsaker. Vi måste kunna lita på att medlemsstaterna tvingas genomföra de reformer som vi gemensamt har fattat beslut om.

Istället för att antingen sitta fast i den gamla nationalstatens våndor inför att lämna över makt till gemensamt beslutsfattande i frågor som är gemensamma eller vara förtrollade över hur den Europeiska unionen kan bli ännu mer europeisk, ännu mer överstatlig och fatta ännu mer beslut kan vi börja med att fatta de beslut som lägger grunden för morgondagen. Det kommer för många politiker som lockats av debatten om europeisk arkitektur inte vara lika roligt men det ställer större krav på tuffa beslut.

Gunnar Hökmark är EU-parlamentariker och vice-ordförande i EPP-gruppen.

I morgon kommer vi ställa frågan om rätt låt vann och runt om i Europa kommer man skaka på huvudet åt den danska melodin som vi svenskar gillade samtidigt som några kommer hävda att den georgiska är underskattad. Och så ska det alltid vara, i fria samhällen kan alltid fel låt vinna. Det är nämligen alltid några som kommer tycka det var fel låt, oavsett hur bra vi andra, eller de andra, tycker vinnaren är. Och så måste det vara i demokratins samhällen också.

På den punkten är festivalen i Malmö en påminnelse om att demokrati ännu inte har segrat i vårt Europa.

Vitrysslands bidrag kommer från en stenhård och skamlös diktatur där de som tycker fel misshandlas, fängslas eller bara försvinner.

I Ukraina är demokratin och rättsstaten på återtåg med oppositionsledaren i fängelse efter skådeprocesser som från Stalins tid. Korruption och maktfullkomlighet dominerar allt mer i allt större delar av det Ukrainska samhället. Och utrymmet för oppositionen att vinna nästa val krymper med förföljelser av oppositionella och en växande kontroll över media och domstolar. Även musikens värld kommer i ett sådant samhälle domineras av maktens krav.

I Azerbaijan, där Sverige vann förra året råder en komplett familjediktatur som håller oppositionen långt borta, inte bara från från makten utan också från gator och torg. Frihetens sånger kan inte sjungas i detta land.

I Georgien och i Moldavien ser vi hur tidigare demokratiska framsteg riskerar att elimineras av de gamla och mörka strukturer som en gång präglade tiden under sovjetiskt styre och som i dag har sin rötter tillsammans med de maktstrukturer som präglar Putins Ryssland.

Så ser det ut i det Europa som idag samlas i Malmö. Rätten att sjunga i vårt gemensamma Europa ställer också krav på alla européers rätt till fria och demokratiska val. Alla de människor som runt om i Europa i dag frågar sig om rätt låt ska vinna ska vara välkomna till demokratins gemenskap där ingen annan än de själva bestämmer vad som är rätt eller fel politik i det egna landet.

Gunnar Hökmark

Gunnar Hökmark är vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp EPP och hoppas att rätt låt vinner ikväll

- Jag är mycket glad och tacksam över att ha vunnit moderaternas provval inför Europaparlamentsvalet nästa år. Men jag ser det inte bara, som ett stöd för mig personligen, utan också som ett starkt stöd för och uppskattning av vad vi moderater gör för att EU skall göra rätt saker på rätt sätt. Det säger Gunnar Hökmark, vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen, i en kommentar till resultatet av moderaternas provval, som offentliggjordes på fredagen.

Pressbilder
http://hokmark.eu/press-media/pressbilder/

Hela provvalsresultatet
http://news.cision.com/se/moderaterna/r/resultat-av-moderaternas-provval-infor-valet-till-europaparlamentet,c9416252

Genom att låta tillväxtproblemen lösas genom växande upplåning har man skjutit på de reformer som kan ge ökad konkurrenskraft. Genom växande upplåning har en allt större del av länders budgetar inriktats på att betala räntor istället för på skola, universitet, infrastruktur och forskning. Genom större underskott har man upprätthållit det gamla och hindrat förnyelse. Och genom den växande upplåningen har man krävt undan privata investeringar vilket lett till mindre förnyelse, lägre produktivitet och arbetslöshet.

Det förunderliga är nu att socialdemokratiska ekonomer och politiker runt om i Europa tror att spenderpolitik kan lösa problemen som spenderpolitiken har skapat. Trots att spenderpolitiken och de långvariga underskotten inte gav tillväxt innan krisen, trots att ökade utgifter och underskott när krisen var i sin linda inte ledde bort från krisen utan djupare in i den och trots att de länder som har klarat sig bra har gjort tvärtom vill nu socialdemokrater få slut på det som kallas åtstramningspolitik och som bygger på att överspenderingen ska minskas till vad man har råd med.

Det är som att man förtränger den verklighet som tvingade fram besparingar, nämligen när räntorna steg och det blev svårare och svårare att låna till underskotten. Nu har besparingarna, och de långsiktiga målen, lett till lägre räntor och växande export i länder som Spanien och Portugal. Spanien har nu överskott i sin handelsbalans och betydligt lägre räntor än när krisen tog fart.

Nu vill socialdemokrater över hela Europa, inklusive LO-ledningen i Sverige pröva på en ny omgång spenderpolitik. Problemet är bara att de länder som har gjort som de vill inte har råd eller utrymme att låna, de länder som inte har gjort som de ville kan investera och sänka skatter. Och nu menar de att alla länder ska göra som de regeringar som förde sina länder djupare in i krisen. De över överkeynesianer som inte har noterat att underskott inte ger tillväxt.

I veckan fanns det anledning att föra denna diskussion mot bakgrund av den franska regeringens politik . Där förloras nu konkurrenskraft i snabb takt samtidigt som underskotten består. Underskotten undergräver konkurrenskraft och sysselsättning. Och det vill socialdemokrater i Europa ha mer av. Till deras heder ska sägas att de inte ger sig i första taget. Men också att de verkar analysera verkligheten utifrån textböcker som skrevs för mer än 50 år sedan.