Åkte i går med Eurostar från Bryssel till London för att delta i ett seminarium med European Ideas Network om säkerhetspolitikens globala utmaningar. De två teman som vi diskuterade gällde terrorism och energipolitik, det senare med bland annat Carl Bildt som inledare.
Eurostare är ett bekvämt sätt att på 2,5 timmar ta sig mellan Bryssel och London. På den belgiska sidan passerar man först belgisk passpolis och därefter brittisk. Tillbaka är det i London den franska passpolisen som kontrollerar de resande på väg till kontinenten.
När besättningen hälsar välkommen på flamländska låter det som att de önskar en välkommen till Örestadsexpressen, vilket utan eftertanke låter som att man kan vara på väg till Köpenhamn eller Malmö. Men så är det inte.
När det gäller den globala säkerheten är det slående att två av våra stora utmaningar idag visar hur utrikespolitikens utmaningar glider samman med den traditionella inrikespolitiken.
Europeisk energipolitik måste på en gång ta hänsyn till den geopolitiska situation som Rysslands stora tillgångar på gas och dess vilja att använda denna i både monopolistiska och utrikespolitiska syften innebär samt det faktum att världens oljereserver finns i områden där politisk stabilitet inte är det som präglar länderna. EU måste använda sin inre marknadspolitik och handelspolitik för att säkra både öppen konkurrens och att energi inte används för att utöva politisk utpressning mot enskilda medlemsstater. Det är ett exempel på hur säkerhetspolitik har en annan dimension i dag än under det kalla kriget.
Kampen mot terror förutsätter att vi kan föra en politik både här och där mot terrorism och terrorgrupper som är den samma. Politiken mot terrorism måste prägla både debatten om demokrati och fri- och rättigheter i vårt eget land och den politik vi för mot länder som Iran och den palestinska myndigheten. Vi kan inte på en gång säga att terrorism är oacceptabel och samtidigt acceptera regimer som inte bara accepterar terrorism utan dessutom understöder och välsignar dem.
I en global värld är det som ligger långt bort också närvarande i vår egen omedelbara närhet. Det ställer krav på konsekvens i politiken.