Det finns tre saker som Europeiska rådet måste tänka på vid sitt möte i Bryssel den 16-17 juni.
För det första är olika länders nej inte en kris utan en förutsättning som Europas demokrati måste fungerar utifrån. För det andra har utvidgningen och den inre marknaden varit en unik europeisk framgång. För det tredje är det Europas förmåga att möta den snabba utvecklingen i omvärlden som är avgörande för jobben, tillväxten och vår välfärd, inte att vi lyckas bevara den gamla tidens modeller i den nya tiden.
Därför finns det inget skäl till en krisstämning som driver fram beslut till varje pris, lika litet som det finns skäl att sakta ner den politiska processen. Det är handlingskraft för att utveckla det europeiska samarbetet som behövs, inte konstlad beslutskraft för att försöka bevisa dess storhet. Europeiska rådet måste i morgon och på fredag lägga fast en politik som innebär vägval och konkreta beslut istället för deklarationer som ingen vill vara emot.
Vi måste vi ta itu med reformbehovet i Europa. Det måste bli ett slut på självbedrägeriet att den europeiska sociala modellen är grunden för trygghet. Hög arbetslöshet, socialt utanförskap och låg tillväxt visar på problemen med det som kallas den europeiska sociala modellen. Den är vare sig europeisk, social eller mycket till modell.
Det är ingen tillfällighet att det är i de delar av Europa och i de delar av europeisk ekonomi som har reformerat och lämnat de gamla modellerna bakom sig som dynamiken, tillväxtkraften och framtidstron finns. Och det är ingen tillfällighet att det är i de länder och i de sektorer som mest bundit sig fast i det gamla där rädsla för omvärlden är störst.
Vi ser nu en utveckling i Central- och Östeuropa som förstärker Europas roll i den internationella ekonomin, som ger våra företag nya marknader, ökad handel och hela vår kontinent ökad tillväxt. De nya medlemsländerna och öppenheten över gränserna är inget hot mot jobben och tillväxten i Europa utan en förutsättning. Det är detta som måste vara Europeiska rådets utgångspunkt när man diskuterar den fortsatta reformagendan och utvidgningen.
Det viktigaste projektet för att vitalisera den inre marknaden och europeisk konkurrenskraft är förslaget om tjänstedirektivet. Toppmötet måste nu ge ett mandat till kommissionen att agera för att förverkliga de friheter som ligger till grund för samarbetet och öppna upp den europeiska tjänstemarknaden genom en lagstiftning som behandlar alla medlemsländer och dess medborgare lika.
Utvidgningsprocessen måste gå vidare. Under de senaste 10 åren har unionen fått 13 nya medlemmar, inklusive Sverige, Finland och Österrike. Resultatet är ett tryggare och säkrare Europa än någonsin, med en växande handel som stärker både tillväxt, konkurrenskraft och Europas roll i den globala ekonomin.
Europeiska ledare får inte förfalla till att som Göran Persson att utpeka de nya länderna som hot i form av social turism och social dumping. EU har inte fattat något beslut som har betytt mer för säkerheten i Europa och för stabiliteten i dessa länder än beslutet att utvidga EU´s gränser. Det finns heller inget europeiskt beslut som har betytt mer för dessa länders ekonomiska utveckling och deras medborgares möjligheter att i sina egna länder skapa sin egen försörjning i det egna landet.
Det är mot denna bakgrund som frågan om Bulgariens och Rumäniens medlemskap skall bedömas, liksom förhandlingsstarten med Turkiet den 3 oktober skall ses. Det ligger i Europas intresse att ha ett stabilt och demokratiskt Turkiet med en dynamisk ekonomi som medlem. Om man skjuter på förhandlingsstarten, med hänvisning till Frankrikes och Hollands nej till det konstitutionella fördraget, säger man nej till mer av den trygghet och säkerhet som utvidgningsprocessen redan har gett samtidigt som man stärker de krafter i Turkiet som vill hindra moderniseringen.
Europeiska rådet måste nu inrikta långtidsbudgeten bort från de gamla ländernas jordbruk med sikte på de mest behövande länderna och den moderna kunskapsekonomin. Sverige har all anledning att ta ansvar för de gemensamma uppgifter som växer fram men det innebär inte att vi skall betala ännu mer för verksamheter som inte behövs. Det är befängt att EU i sin strävan att bli världens mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomi använder 40 % av sina utgifter till jordbruk samtidigt som de gemensamma insatserna för forskning och utveckling skärs ner. Toppmötet måste nu lägga fast en process som leder till att pengar används där de behövs och inte till bevara föråldrade strukturer i rika medlemsländer.
Diskussionen om det nya fördraget får inte styras av hur det gamla förslaget skall drivas igenom utan av hur de viktiga reformerna skall utformas för att vinna stöd och legitimitet. Nu måste arbetet gå vidare steg för steg inom de områden där det går att vinna medborgarnas stöd. Det måste bli delarna i ett nytt fördrag som på detta vis blir ett paket istället för att paketet ger delarna utan att medborgarna kan bedöma dem.
Det är viktigare att vinna stöd för en gemensam utrikespolitik och en utrikestjänst än att hylla värdet av en konstitution som sådan. Det är nödvändigt att hävda värdet av ett ökat gemensamt beslutsfattande i kampen mot gränsöverskridande brottslighet istället för att allmänt tala om behovet av överstatlighet. Och det finns få medborgare som har något emot klara beslutsregler där unionen skall fatta beslut och en rimlig fördelning av röster länderna emellan.
Europeiska unionen kan nu inleda en utveckling som präglas av det konkreta och åtgärdsinriktade där medborgarna ser att den politik som förs är relevant för de mål som ställs upp. Då kan vi skapa en ny legitimitet till vår tids viktigaste projekt som bygger på det europeiska samarbetets egna meriter. Den möjligheten får inte slarvas bort.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är moderaternas delegationsledare i Europaparlamentet