Det är inom EU som medlemsstaterna nu får sitt främsta stöd. Det gäller de pengar som nu anslås från budgeten till förstärkta insatser för sjukvård och hälsa och det gäller leveranser av medicinsk materiel och utrustning. De som hävdar att EU inte har varit till hjälp utgår ofta från att hjälp innebär hjälp från någon till det egna landet men mer sällan hjälp från det egna landet till någon annan. Likväl är det nu den inre marknaden som är basen för de leveranser av medicinsk utrustning som nu är avgörande också i den bemärkelsen att den håller måttet.
Det faktum att företag i Kina nu levererar till sina kunder är inte något som ska ses som en hjälpinsats av välvillighet utan som den normala ekonomi där Kina importerar likaväl som man exporterar. När coronakrisen började i Wuhan fick Kina leveranser och hjälp från Europa utan att det förenades med propaganda. Ett problem med de hjälpleveranser som har skickats från Ryssland och från Kina, vid sidan om den normala handeln, är att de innehåller materiel som inte håller måttet och som inte kan användas.
Det är en paradox att de som nu är ivrigast att hävda att EU inte har hjälpt som man borde är de som normalt sätter sig emot ett djupare samarbete. EU består inte av något annat än sina medlemsstater och är inte en annan ytterligare stat med andra resurser än de som finns i unionen. Det är i medlemsstaterna där öppenheten och beredskapen ska finnas och det finns inte fler resurser i EU än vad medlemsstaterna enskilt har eller vad man har bestämt ska finnas gemensamt. Och när medlemsstater i inledningen av krisen hade brist själva fanns inget att dela med sig av. Så var det för Sverige och så var det för alla. Nu ser vi hur transporter och hjälp har kommit igång. Svårt sjuka kan få vård i ett annat land. Stora gemensamma köp av utrustning och distribution mellan länderna.
Det finns nu skäl att utveckla den gemensamma krishanteringsförmågan så att sjukvårds- och hälsosektorn i skeden av kris kan bli föremål för gemensam planering och förberedelse. Men det förutsätter att man fördjupar och förstärker samarbetet inom dessa områden. Inte att man nu säger att EU har misslyckats med något som EU har saknat mandat att för medlemsstaternas räkning förbereda sig för.