Så bröts förhandlingarna om en långtidsbudget för EU. Och som förslaget såg ut var det oundvikligt. Kommissionens förslag saknade prioriteringar av vad som krävs för tillväxt och modernisering och löste alla problem genom ökade utgifter. I en tid då alla utgifter om medlemsstaterna står för måste bantas var det ansvarslöst och vi ser nu konsekvenserna.
Det är inte så att det är omfattningen av de nya behoven och uppgifterna som leder till krav på en ökad budget utan kvarhållandet av alla gamla kostnader. När jordbruksutgifter och regionalbidrag blir viktigare än forskning och infrastruktur som binder Europa samman förlorar budgeten sin förmåga att bidra till europeisk tillväxt.
När medlemsstater mer bryr sig om de utgifter som de kan hämta hem till det egna landet än de som bygger Europa handlar det mer om att få pengar från andra. Och då fördjupas budgetkonflikten. Så blev det nu och så kommer det vara om inte kommission och medlemsstater förmår se till det gemensamma uppdraget istället för till de egna transfereringarnas omfattning.