En förmiddag i Zagreb kring de utmaningar och möjligheter som Kroatiens kommande medlemskap kan ge. Följer man vad som har skett i det kroatiska samhället och i omvandlingen av det som för drygt 10 år var ett land med djupa sår från inbördeskriget är medlemskapsförhandlingarna redan nu en framgång. Kroatien har visat hur snabbt ett land kan förändras om man har tydliga mål och ett motiv som förenar de goda krafterna i samhället.
Samtidigt som vi ser hur utvecklingen står och balanserar i östra Europa, bortom EU:s gränser, hur nationalismens motsättningar på nytt hotar att bita sig fast i Serbien, Albanien och Makedonien och hur Turkiet väger mellan den europeiska vägen och att istället söka dominera en region präglad av totalitära regimer var dagens diskussioner en påminnelse om hur viktig utvidgningsprocessen har varit och är.
Allt är inte klart i Kroatien, och kanske är det också så att en del medlemsstater vill förhala processen. Det skulle vara att sända fel signal, inte bara till resten av Balkan och till Turkiet utan också till alla dem som i länder som Tunisien, Egypten och Libyen vill se Europa som en samarbetspartner.
Nu tillbaka i Stockholm och i morgon blir det finansmarknadsfrågor. Också en del av europeisk politik.