Ett maktparti utan makt

Publicerat av Gunnar Hökmark den

avgick Mona Sahlin knappt två månader efter ett historiskt bakslag som gav ett nytt politiskt landskap. Det som var uppenbart efter ett historiskt förlustval blev till slut, efter den akuta krisen, uppenbart också inom den krisdrabbade organisationen.

Mona Sahlins problem var inte bara att hon förlorade valet utan att hon som patiledare ledde socialdemokraterna in i en förnyelseprocess som förde partiet 20 år tillbaka i tiden, med ett beroende till vänsterpartiets socialistiska världsfrånvändhet och miljöpartiets utopism.

Så möter man vare sig globaliseringen, Europas utmaningar, den nya tidens hot mot demokrati och säkerhet eller människors krav på att få bestämma över sina egna liv. I denna tid av omvandling fastnade socialdemokratins förnyelse samtidigt som man band upp sitt regeringsalternativ med barlaster från v och mp.

I eftervalsdiskussionen har det nästan anstötligt blivit klart att man gick till val på en politik som de ledande i partiledningen vare sig trodde på eller kunde vinna med. Nu ser vi ett maktparti utan makt och utan politik. Varje ny partiledning tvingas navigera med det arvet.

Bloggar: Bildt, Tokmoderaten, Kent Persson samt Annie Johansson.


1 kommentar

Inger E(norah4you) · 15 november 2010 kl. 15:39

Det var då för väl att de som inte trodde på programmet de presenterade för väljarna också misslyckades med att få väljarnas förtroende…..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.