Ett allt svagare Storbritannien där inget alternativ hjälper

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Digitala euobserver konstaterar i sina kommentarer nu på morgonen om läget i Storbritannien att de problem som gjort att brexit ännu inte kunnat genomföras beror på att ingen riktigt vet hur man vill ha det efter: 

” But British politicians have not been able to agree how to do it, prompting three failed votes on a Brexit deal, two delays of the original deadline, one snap election, and the fall of two prime ministers so far. 

The mess has also sharpened political rhetoric and social divisions in Britain, with anti-Brexit protesters in London on Saturday forcing pro-Brexit MPs to seek police protection on their way in and out of parliament.”

Lägger man till detta att den nuvarande premiärministern i grunden saknar majoritet i parlamentet liksom majoritet för att utlysa nyval, att det nuvarande förslaget till avtal med EU innebär att Nordirland hamnar på andra sidan tullgränsen med de långsiktiga konsekvenser det kan få för Förenade Kungadömet, med allt högre krav i Skottland på en annan relation till EU än England, plus att ingen vet vad som kommer hända i dag, kommande vecka och veckorna efter detta får vi en bild av den omöjliga situation som Storbritannien har hamnat i. 

Tvärtemot att återfå någon kontroll har man förlorat den kontroll man själva hade, tvärtemot att ge det egna parlamentet en starkare ställning har man nu en premiärminister som inte bara saknar parlamentets stöd utan som aktivt söker kringgå det och underminera dess beslut. Det handlar väldigt lite om Storbritanniens stolta tradition av parlamentarism, beslutsamhet och förmåga att leda andra nationer. 

Vad kommer nu hända? Det vet ingen. Ej heller Boris Johnson. Rimligtvis blir det någon form av förlängning än en gång. Det är i vilket fall det som parlamentets beslut från i lördags innebär. 

Men oavsett hur det blir med det väntar förhandlingar om de relationer UK ska ha med EU. Det handlar om handelsavtal som i sig är svåra att förhandla och få godkända. Så var det med avtalet med Kanada, så var det med Japan, Singapore, nu med Mercosur och med USA gick det inte alls, än så länge. 

Det skulle vara enklare om brexit-anhängarna inte var styrda av en tro att nu kommer den stora avregleringens tid. De driver tesen att Storbritannien nu ska bli ett Singapore. Det förtränger helt att Storbritannien är så långt ifrån ett Singapore man kan komma. Det är en fullödig parlamentarisk demokrati med en tradition av tunga regleringar och byråkrati som ibland även överträffar den svenska. EU-medlemskapet drev fram en konkurrens som tvingade fram avregleringar även i det brittiska samhället. Men nu vädrar morgonluft för dem som vill återinföra statsbidrag inom olika områden samtidigt som tankarna på att sänka standards i miljölagstiftning inte bottnar i att det finns någon politisk vilja till det. Tvärtom. 

Så trots att förhandlingarna med EU gärna kunde föras på basen av det som kallas Level Playing Field kommer det inte kunna göras det eftersom brexitdrivkraften även i denna fråga bygger på en illusion om Storbritannien. 

Så även här finner vi den cirkelns kvadratur som präglat processen sedan 2016. Tragiskt för alla. Under tiden försvagas Storbritanniens ställning i världen liksom dess ekonomi och det välstånd som är grunden för brittisk välfärd. Tragiskt och ansvarslöst. 

Kategorier: Blogg

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.