Utdrag ur anförande av Moderata Ungdomsförbundets ordförande Gunnar Hökmark i Mora lördagen den 19 mars 1983
Det talade ordet gäller
……Fria människor och en stark stat. Det är en god sammanfattning av moderat samhällssyn. En syntes av konservativ grundsyn och liberala idéer.
Vi moderater vill ha en begränsad men stark stat. Den ska vara stark och pålitlig när det gäller människors materiella trygghet men begränsad och respektfull mot medborgarna så att de själva kan forma den personliga tryggheten. Den ska vara stark att stödja människor men begränsad så den inte styr deras liv.
Staten ska vara stark för att kunna försvara friheten och demokratin mot yttre och inre fiender men begränsad så att människorna själva som individer blir grundpelarna i det fria och demokratiska samhället. Stark i att värna fria media men begränsad för att göra medias frihet stor.
Staten ska vara stark för att vilja och kunna stå emot olika intressegruppers påtryckningar men begränsad för ett ge dem ett fritt spelrum i ett mångfaldigt samhälle.
Den ska vara stark när det gäller att värna individers rättigheter, friheter och skyldigheter men begränsad så att rättigheterna, friheterna och skyldigheterna blir individens. Stark för att värna friheten men begränsad för att göra friheten stor.
Denna grundsyn har lett till att moderater har slagit vakt om ett starkt försvar. Den har också lett till att moderaterna slog vakt om grundlagsskyddade fri- och rättigheter.
Den har lett till att vi träget – vare sig det varit inne eller ej, slagit vakt om den fria opinionsbildning som en fri radio och TV är. Den har lett till att vi konsekvent har sagt nej till löntagarfonder, oavsett vilken utformning som diskuterats.
Därvidlag – och i många andra frågor – skiljer vi oss från Folkpartiet, som i löntagarfondsdebatten, från 1973, har hunnit inte de flesta ståndpunkter. När folkpartiledaren Ula Ullsten på Folkpartiets landsmöte säger att det gått för mycket karneval i moderat politik då kan vi med viss stolthet säga att det är bättre med lite karneval i glädjen över en konsekvent politik än en ständig likvaka över begravda idéer. …..
…..