I Jerusalem för två dagars konferens om EU-Israel relationer men också kring frågorna om Mellersta Östern som sådana. De senaste veckorna har visat hur snabbt situationen kan förändras, och att det som upplevs som stabilitet för dagen sällan erbjuder någon stabilitet på sikt.

Det är ett budskap som jag kommer att understryka i ett anförande senare i dag. Stabilitet i sig ger inte stabilitet på sikt om den inte förenas med demokrati och ett öppet samhälle som kan mötas och respektera alla de olika uppfattningar och intressen som finns i ett mänskligt samhälle.

Det gäller för alla de som i Israel tror att status qou erbjuder stabilitet, vare sig det gäller grannar som Egypten eller situationen med den Palestinska myndigheten. I Egypten har vi sett att det inte fanns någon egentlig stabilitet bakom en stabilitet som byggde skräck, terror och brutalitet. Det gäller inte minst alla de i Europa som i arabvärldens slutna regimer har trott se se stabilitet. Det är en lärdom inför framtiden att notera hur snabbt Mubarak har gått från att för några veckor sedan vara en moderat och stabiliserande allierad eller partner, till auktoritär regim, till brutal regim och till slut diktator.

Det hade varit bra om europeisk Mellanöstern politik hade byggt mer på de uttalanden som nu görs än på de som tidigare dominerat. Det gäller i lika hög grad den amerikanska politiken. Det hade både inneburit och lett till ett stöd till demokratiska krafter i hela regionen.

För Israel är det nu viktigt att se att vägen till stabilitet ligger i en fredsprocess som kan ge långsiktigt stabila villkor inom ramen för en tvåstatslösning. En stabilitet som ligger i att man tror sig frysa nuet faller sönder förr eller senare. De politiker som genom bosättningspolitiken och en ständig väntan tror sig ge landet säkerhet lurar sig själva och riskerar att binda Israel i en poltisk oförmåga att uppnå den långsiktiga fred och säkerhet som hela regionen behöver.

Bloggar: Ramstrand, Andrén,Lundkvist, Vaadre, Brodén, Szyber.

Kategorier: Blogg

3 kommentarer

Lars F · 05 februari 2011 kl. 16:24

Argumenten om auktoritär stabillitet är så dags att komma med nu, även om Du motionerade om demokratiskt underskott i arabvärlden för några år sedan. Nej, problemet är västvärldens självpåtagna rätt att alltid bestämma, vad som är rätt och fel och att man i så många fall talar med dubbla tungor och mäter med dubbla måttstockar. Detta är sedan länge genomskådat bland folket i arabvärlden. Några exempel:
1) Israels kärnvapen vs Irans ev kommande kärnvapen.
(Iran ingen arabstat men nyckelspelare i regionen).
Var finns den offentliga diskussionen bland ledarna i väst kring de israeliska kärnvapnen och deras nytta eller eventuella skada kopplat till stabiliteten i området. Israel, med 7,5 milj inv, skall tillåtas ha dessa vapen, Iran, med 80 milj, skall inte ha. Endast om en ny shah kommer tillbaka kan man kanske få kärnvapen. Shahen fick nämligen nästan obegränsat med vapen. Första steget för att övertyga Iran om att ej skaffa kärnvapen är, att Israel lägger av med sina kärnmissiler.
2) Israel är den enda demokratin i Mellanöstern.
Om man har den minsta lilla insikt kring hur t.ex. en sådan stat som Libanon har kommit till. så borde man akta sig för att sätta sig på sina höga hästar i väst. Med alla dessa minoriteter (19 st i Libanon) som en konsekvens av avvecklingen av den ottomanska och västliga koloniala eran borde vem som helst förstå svårigheten att styra ett sådant land. Icke desto mindre infördes parlamentariskt styrelseskick redan 1926. Beträffande Israel. som endast har två huvudsakliga etniska grupper, judar och palestinska araber, är de senare i många sammanhang systematiskt diskriminerade, t.ex. familjelagtstiftning, tillgång till mark, tillgång till bostäder, arbetsmarknad m.m. Och det finns ingen trend för en förbättring. Beträffande beduinerna, så är deras månghundraåriga bosättningar i Negev av staten förklarade illegala med konsekvens av förlust av alla landrättigheter. Så enögdheten är ibland monumental.
3) De västliga industriella och nationella (läs USA) intressenas konsekventa uppbyggnad och uppbackning av familjen Sauds position i ”familjeföretaget” Saudiarabien samt motsvarande undertryckande av elementära rättigheter för befolkningen. Detta är en social tryckkokare, som enbart kan kontrolleras genom pengadopning till medborgarna, obegränsade vapenleveranser för repression samt totalt mörker, om vad som sker bakom fängelseportar och i tortyrkammare.

Att komma nu, när folket börjar ta saken i egna händer i Egypten, och försöka manupilera deras demokratisträvanden är skamligt. Se på fallet Palestina, där Västbanken har en regering tillsatt av väst o Israel och inte har någon legitimitet, som speglar folkets val. Skall det bli en repris i Egypten. Nej, sluta hyckla, och stöd en ovillkorlig frihet att välja för det egyptiska folket och alla andra ofria stater. Vilka är vi, som tar oss rätten att korrigera andra folks fria val?

Fredde

Gert Romme · 05 februari 2011 kl. 16:29

Gunnar Hökmark nämner med stabilitet i Europas nära håll – till exempel Israel och Egypten, och anser att stabilitet är viktigt för EU.

Ingen kan kritisera honom för dette, men hur är det Lissabon traktatens nämns om demokrati och mänskliga rättigheter. I själva verket har EU inte hänsyn till detta i sina kontakter med diktaturer och en andra totalisära regimer.

För eksempel har EU förnyade nyligen avtal med Israel om handel. Samma Israel som olovligen har Palestina i ett järngrepp. Samma Israel som olagligt tar alla typer av rättigheter för palestinier. Och att Israel olagligt att göra angrepp på fredliga fartyg på internationellt vatten, och döda 9 civila obeväpnade människor.

Vilka är de demokratiska rättigheter, som innehar EU i förbindelserna med Israel? Är det Israel? Är det vår? Eller är det våre företag?

Och när vi är i denna fråga, finner man goda diktorer och dåliga diktatorer. De dåliga är de som, liksom i Vitryssland att stänga ute våra företag. Men dem goda diktatorerna – våra egna vänner – är de som låter våra företag utnyttja sina medborgare och deras resurser.

Om EU för tid lång siden påstod rättigheter till Palestina till Israel, och insisterade på dette krav, da var problemen sedan länge löst. För Israel kan inte överleva utan EUs enorma marknad.

Detsamma kan sägas om hela Mellanöstern inklusive Egypten och Tunisien.

Dessa länder och många andra diktaturer har tusentals människor i fängelser – aktivister för demokrati och mänskliga rättigheter, Gunnar Hökmark. Men vad gör EU, kanske kritiserar det lite men inte annars.

Om Egypten har ingen från EU ens nämnt, att diktatorn är bara en avskyvärd diktator, och krävde hans avgång. Ingen kommer att säga dessa ord till förmån för just stabiliteten i regionen. Men det innebär också, att EU har satt traktaten ur effekt.

Är det ett slags kupp Gunnar Hökmark? I vilket fall är det ett slags bedrägeri mot EU-medborgare, som tror på Lissabon traktatens ord om demokrati.

Tweets that mention En stabilitet i Mellersta Östern bygger på demokrati och fred | Gunnar Hökmark -- Topsy.com · 05 februari 2011 kl. 17:52

[…] This post was mentioned on Twitter by Anna Kopito, Caroline Szyber. Caroline Szyber said: Hökmark direkt fr Israel bloggar klokt! Å länkar t mig igen,tack. http://bit.ly/i78ycZ […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.