Nu på plats i Sälen där Folk och Försvar har sin årliga konferens. En stor del av diskussionen kommer handla om situationen i Afghanistan och konfliktens natur, men också kring försvarsindustri och försvarsmateriel. En betydande del av svensk säkerhetspolitisk debatt utgår fortfarande från det kalla krigets logik, med dels de som tänker i invasionsförvarstermer, dels de som upplever att hoten mot oss inte längre är av större vikt med Sovjetunionens frånvaro.
I båda fallen bortser man från att en varje tid har sin säkerhetspolitiska logik. I vår tid är det frånvaron av balans mellan två dominerande makter, öppenheten som är en motsats till den containment-politik som präglade det kalla kriget och storskaligheten som gjorde en konflikt överordnad alla andra. Det skapade höga trösklar för maktutövning med olika medel men och fokus på i stort sett enbart den militära förmågan. I dag ser vi hur påtryckningspolitik, inflytandepolitik och politiska idéer har ett större inflytande, utan att den militära förmågan har spelat ut sin roll. Det såg vi i påtryckningarna på Estland, på den ständiga press som Ukraina befinner sig i mellan olika strömningar och kriget i Georgien, för att inte nämna en lång rad andra konflikter där det militära dominerar och stänger möjligheterna för all annan utveckling.
Med många aktörer med olika intressen är det också svårare att definiera en säkerhetspolitisk utmaning. Länder som Kina, Ryssland har sina agendor, liksom EU och USA. Det ser vi när världssamfundet ska hantera problem som Iran, Nordkorea eller Afghanistan. Och vi kommer att se det i hur olika hotbilder präglar vår egen del av världen, från maktutövning till påtryckningar till ökad militär närvaro för att förändra maktrelationer, i till exempel Östersjön.
Hej Gunnar!
Det här med säkerhetspolitik är inte särskilt svårt. Vi som är akademiker och utbildade i statsvetenskap och freds- och konfliktvetenskap och internationella relationer läser, diskuterar och skriver om sådant här varje dag. Det är inte särskilt svårt att förklara saker och ting, men
problemet ligger i att det är för mycket politiker som blandar sig i och som inget förstår.
Om vi istället hade fått in mer professionella diplomter som inte är politiker, och dessutom fått in fler akademiker som har forskat om det här eller forskar om det här så hade vi fått in mer professionalism på banan.
Tyvärr så tror alltid politiker att de vet bättre än alla andra. Här finns problemet.
Forskarvärlden har väldigt mycket att bidra med till verkligheten, men tyvärr så tycker
politikerna att ideologi alltid går före vetenskapligt bevisade resultat och sunt förnuft.
De ideologiska låsningarna är ett stort problem och jag håller personligen med Barack Obama
som tagit upp just det här och han menar att man måste tänka om och tänka nytt. Det går inte att fortsätta med de ideologiska motsättningarna eftersom det skapar en ohållbar situation.
Således behövs det en helt ny generation politiker som går i Barack Obamas fotspår och som kan sträcka ut en hand till den andra sidan och söka samarbete och samförstånd och lägga ideologi och politisk prestige åt sidan.
Om man vill förstå sig på många av de stora problemen i världen så belyses dessa på ett bra sätt i en nyutkommen bok som heter: THE INHERITANCE: The World Obama Confronts and the Challenges to American Power. Boken är skriven av David E. Sanger
Boken tar bland annat upp Kina, Nordkorea, Iran osv.
En mycket läsvärd bok tycker jag och som jag varmt rekommenderar.
Du nämner också Afghanistan och här finns det en mycket läsvärd bok
som heter ”After The Taliban: Nation-Building in Afghanistan” och den
är skriven av James Dobbins.
James Dobbins är en av de ledande forskarna och experterna inom
återuppbyggnad och nationsbyggande efter väpnade konflikter.
Jag kan verkligen rekommendera James Dobbins böcker till er
politiker. Ni kommer att lära er mycket som ni kan ha användning
av i ert politiska uppdrag och få en mycket stor förståelse för det
här med återuppbyggnad och nationsbyggande efter konflikt.
Jag tycker således att forskningen har en mycket viktig roll att
fylla för att förse politiker med nya kunskaper och nya forskningsresultat
som kan tillämpas i verkligheten för att göra situationen bättre.
Även det här med hotbilder är ett område där det forskas mycket
och vi som är inne i detta brukar koppla ihop hotbilder med vad vi
kallar för ”fiendebilder”. En av de ledande forskarna i Sverige när
det gäller det här med hotbilder är Johan Eriksson som har jobbat
och forskat vid både Södertörns Högskola och vid Utrikespolitiska
Institutet i Stockholm.
Så nu har jag gett er en massa information som jag hoppas att
Du kan ha nytta av i ditt fortsatta politiska arbete.
Mvh
Mikael