En amerikansk union som visar att den Europeiska måste stå stark

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Det är en sorglig utveckling i de Amerikanska Förenta Staterna. Den sittande presidenten har innan rösterna sluträknats utropat sig till vinnare och samtidigt underkänt rösträkningsförfarandet och hävdat att man försöker stjäla valresultatet från hans väljare. I det ligger inte bara en uppmaning till de egna anhängarna att inte acceptera något annat valresultat än ett med Trump som vinnare utan också en attack mot det demokratiska systemet i USA. 

Den slutliga rösträkningen kommer att hänga på de delstater som lite lättfärdigt kallas rostbältet. Det är en gammal historia från en annan tid. Nu finns här både modernt och gammalt. Det är poströsterna som i dessa delstater kommer spela avgörande roll. Det är bland annat dessa röster som Trump vill underkänna såvitt de inte har inkommit till vallokal för rösträkning innan i natt. 

Oavsett detta är det uppenbart att Trump lyckades vinna fler delstater än som låg i opinionsmätningarna. Det hänger helt säkert samman med att Donald Trump med sin retorik och sin konfrontation mot både andra politiker och mot det demokratiska systemet lyckas uppnå en mobilisering som andra inte har lyckats med. Han har lyckats väcka en sämre sida i det amerikanska samhället och hos enskilda väljare präglad av misstro, inskränkthet, konflikt, rasism och rädsla. Till en del har han gjort detta genom sina ständiga upprepade osanningar, om konspirationer, valfusk, att Demokraterna vill avskaffa stora delar av polisväsendet, socialisera USA och mycket annat elände. Det är i sig grundlöst men bottnar i att det inom Demokraterna finns grupper som har dragits ut åt vänster på samma sätt som Republikanerna dragits ut åt andra extremer, med skillnaden att det senare gäller Trump men det förra inte Biden och partiet i sin helhet. 

Så vad gäller rösträkningen får vi se. Men den osäkerhet som nu finns, både om spelreglerna och respekten för demokratin liksom vad som i slutändan kommer att gälla drabbar USA både som samhälle och som nation i världen. Det är ett försvagat USA och en union med slitningar som vi inte någonsin har sett i den Europeiska Unionen.

I en värld av osäkerhet och instabilitet, från Mellanöstern och Södra Kaukasien till Stilla havet och Sydkinesiska sjön och vidare till vår egen Östersjöregion med Belarus och Ukraina angränsande är det allvarligt, farligt och osäkert. Det ställer krav på Europa och EU och på en politik som är resultatorienterad när det gäller geopolitik i dess vidaste bemärkelse, från ekonomi till gemensam säkerhet. Det vi nu ser i USA är behovet av ett starkt Europa, både för Europas och för den globala ordningens skull. 

Kategorier: Blogg

1 kommentar

Thomas Darmark · 04 november 2020 kl. 14:53

Ja, EU behöver ta kontroll över sitt eget område. Men jag upplever det som att samma EU har en mycket lång sträcka kvar innan man är redo. Jag upplever EU som mycket svagt när det gäller rakryggat att stå upp för våra grundläggande värderingar. Demokrati tex. Ingen handfast hantering av randstaterna mot Ryssland (Belarus, Ukraina, m.fl.). Olika stater där EU på land-anpassade sätt borde ger mer stöd. I dag är detta stöd mycket vekt, om det alls finns.

Upplevelsen är mera att det är ekonomin som styr. EU lägger sig platt för olika diktaturer (tex) så fort det börjar osa att man kommer att tappa affärer om man ”lägger näsan i blöt”.
Och hur kan det komma sig att det på EUs områden finns amerikansk militär? Betänk det omöjliga i det omvända: Att ett EU-land skulle ha militär i USA. I och för sig inte heller önskvärt, med det är en annan sak. Förhållandet pekar hur som helst tydligt på dagens skevhet. Och det pekar på ett väldigt svagt EU.
Så: Ja, EU borde klara mera i egen kraft. Men EU har en mycket lång väg kvar att vandra för att kunna åstadkomma särskilt mycket mer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.