Oron är stor inför söndagens val, både i Grekland och i Europa. Enligt alla opinionsmätningar kommer vänsterpopulistiska Syriza att bli största partiet. Det är en rörelse bestående av olika delar i en vildvuxen flora av mer eller mindre extrema krafter, som maoister och trotskister. Visserligen har ledaren Alexis Tsipras lyckats tona ned de värsta tokigheterna och går främst till val på att omförhandla villkoren i Greklands stödpaket och i förlängningen lämna euron.
Men precis som sin svenska motsvarighet Vänsterpartiet uppvisar Syriza bristande ekonomiskt ansvarstagande. Samtidigt som partiet lovar att spendera pengar på höjda löner och pensioner samt fler jobb i offentlig sektor ska den sänka skatterna. Allt åt alla utan någon ekonomisk grund är en politik som leder till avgrunden. Det är inte bara det auktoritära förflutna som hållit sådana partier borta från makten i de flesta demokratier.
Ekonomiska aktörer i landet oroar sig för vad som kommer att hända, och såväl grekiska statsobligationerna som Atenbörsen börsen går sämst av alla jämförbara motsvarigheter.
Det gäller att komma ihåg hur den grekiska ekonomin ser ut. När det gäller ekonomisk frihet rankas landet på 119:e plats i världen, precis efter afrikanska Djibouti. Det är alltså ett land som är skriande behov av reformer bättre fungerande marknader, för företagande, jobb och tillväxt. Syriza gör tvärt om. Det ser illa ut.
Problemet i Grekland är inte att det finns för få jobb i offentlig sektor, utan att staten har använts som ett belöningssystem där jobb har delats ut till politiska supporters i ett intrikat system av klientelism som har lamslagit förvaltningen, dränerat det offentliga på resurser och undergrävt förtroendet mellan medborgare och stat.
Svenska Vänsterpartiet är med i samma grupp i Europaparlamentet som Syriza och har trots den annorlunda historien mycket gemensamt. Bägge partierna bedriver en ansvarslös ekonomisk politik som kommer att vara till stor skada för de som drabbas av den, med lägre tillväxt, färre jobb och sämre inkomster. Bägge präglas av populismens enkla lösningar på svåra problem och bägge har länge ansetts för extrema för att släppas in i det politiska finrummet. Sedan splittringen 1917 har Vänsterpartiet aldrig suttit i regeringen.
Sverige är inte Grekland, långt därifrån. Vi åtnjuter långt högre ekonomisk frihet och våra företag och marknader fungerar mycket bättre. Men Sverige har levt genom det äventyr som Grekland står inför, med massiv vänsterpolitik som lamslog den svenska ekonomin. Från att 1970 ha varit världens fjärde rikaste land låg vi två decennier senare på plats fjorton. Socialismen hade förvandlat en världsstjärna till en medelmåtta.
Nu löper vi återigen samma risk. Under alliansregeringens åtta år gick Sverige om ett antal länder och befinner sig återigen i toppen av EU:s välståndsliga. Om Vänsterpartiet med sin Syriza-inspirerade syn på företagande och tillväxt får genomslag i Stefan Löfvens politik kan Sverige återigen åka rutschbana i den internationella välståndsligan och vi se tillväxt och jobb försvinna. Det vore illa för svenskarna.
Gunnar Hökmark, delegationsledare moderaterna Europaparlamentet