Blogg

Det som inte kan uteslutas måste vi värna oss emot

Kategorier: Blogg

På Folk och Försvars konferens i Sälen presenterade regeringen två olika, eller möjligvis tre, uppfattningar om den säkerhetspolitiska verkligheten, och då har vi dessutom Vänsterpartiets dogmatiska enögdhet inför hot från Öst och Miljöpartiets flykt från verkligheten som ytterligare alternativ.

Medan Försvarsberedningen bara för en vecka sedan slog fast att väpnade angrepp mot Sverige inte kan uteslutas, vilket är en skärpning av hur man ser på verkligheten då man tidigade menade att det var osannolikt, hävdade statsministern först den gamla tesen om osannolikheten även om han hävdade att just det innebär att angrepp inte kan uteslutas. Det vill säga det osannolika kan inte uteslutas. Det är en självklarhet när orden bara ställs mot varandra.

Men skillnaden är avgörande och stor eftersom formuleringarna och orden har en historia och en tolkning som är väl känd.

För det första innebär begreppet ”osannolik” att man i den politiska debatten dels satte risken för angrepp på en sannolikhets skala, något som är omöjligt eftersom ingen känner sannolikhetens variabler. Men dessutom, om det är 5% sannolikhet eller 15% sannolikhet säger det inget om hur stort försvaret kan vara, om man inte menar att sannolikheten är så låg att man i praktiken kan utesluta väpnade angrepp. Invasionen av Krim var osannolik, Nazitysklands angrepp på Norge och Danmark ansågs osannolik fram till kvällen innan. I Sverige ansåg vi 1925 att det var osannolikt med väpnade hot mot Sverige ända fram till kriget började 1939.

Sannolikheter av detta slag blir alltid till en meningslös bedömning eftersom ingen vet vad som händer i morgon och vem eller vilka som håller i sannolikhetens variabler. De bildar en falsk grund för beslut som oftast bygger på förhoppningar och som bäst en bedömning av hur det ser ut i dag, utan vetskap om hur det ser ut i morgon.

För det andra är sannolikheten för ett väpnat angrepp inte meningsfull grund för att bedöma hur stort försvaret ska vara eftersom ett angrepp på Sverige är lika allvarligt oavsett vilken sannolikhet vi trodde det var innan det blev till 100%.

När det händer händer det nämligen till 100%, och gäller till 100 % människors liv och vår frihet, även om vi tidigare trodde att det var 1%, 5% eller 50%.

Att den upplevs som 50% gör däremot att hotet känns närmare och leder till åtgärder som i sin tur minskar sannolikheten. Sannolikhetsläran skyddar vare sig samhälle, människor eller frihet. Den lurar snarare in oss i den falska säkerheten att det är de 50 procentens sannolikhet att vi inte blir angripna istället för att det är vår försvarsförmåga som avgör.

När vi konstaterar att det inte kan uteslutas, oavsett sannolikhet, blir risken för angreppet avgörande. Och nu upplever vi att den risken är av slaget att det inte kan uteslutas.

Så Hultqvist, liksom försvarsberedningen, pekar på det operationellt meningsfulla att vi måste kunna försvara oss mot det som inte kan uteslutas medan Wallström menar att man med sannolikhet kan komma fram till att det nog inte är något hot. Och Löfven velar mellan dessa analyser för att landa på Wallströms. Så det han menade i går var att så mycket inte har förändrats.

Då är det svårt att förstå varför han varnade Ryssland för att intervenera i den svenska valkampanjen och presenterade ett beslut att bygga upp det psykologiska försvaret, som inte kom en dag för tidigt. Om inget har förändrats så borde vi ju inte förändra oss.

I själva verket vill Löfven nu möta ett hot som finns och en krigföring som pågår. Ryssland har till 100 % upprustat, invaderat, ockuperat och annekterat liksom hotat med kärnvapen, och genomfört cyberkrigföring, desinformationsoperationer och destabilisering för att nå de syften man till slut genomför genom krig om man vill uppnå sina mål. Och det har Putin visat till 100% att man är beredd at genomföra.

Uppfattningen om sannolikheten 2002 borde inte ha lett till nedrustningens början då, eftersom sannolikheten uppenbarligen anses större för krig i dag än då. Hultqvist noterade i dag att det tar 10 till 15 år innan beslut blir till verklighet medan Överbefälhavaren noterade att med nuvarande anslag fortsätter försvagningen av försvarsmakten. Det är skäl till att nu stärka det svenska försvaret eftersom vi inte kan utesluta väpnade angrepp mot Sverige. Vårt eget försvars förmåga påverkar dessutom sannolikheten både vad gäller hot mot Sverige liksom vad gäller krig i vår del av världen.

Därför är det viktigt att konstatera att krig inte kan uteslutas och viktigt att inte falla i tron att försvarets omfattning ska avgöras av en sannolikhetslära som i praktiken blir till falsk matematik.

Eftersom det tar 15 år innan beslut blir till verklighet, eftersom vi har förlorat 15 år på grund av den falska sannolikhetsläran och eftersom Ryssland bedriver krig på olika nivåer redan idag och försvarets förmåga minskar måste vi nu fatta beslut som gör att vi kommer ikapp det enkla faktum att krig inte kan uteslutas även vad gäller Sverige. Och att risken med ett svagt svenskt förslag är att det ökar risken för krig i Östersjöregionen.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *