Det glömda kvinnoförtrycket

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Noterar att väldigt få i dag den 8 mars skriver om de kvinnor som i Sverige lever i förtryck och i en ständig underordning, där de reduceras till att bara vara en del i ett kvinnokollektiv där ingen ska framträda som individ och därför heller inte fatta egna livsbeslut. Den så kallade feministiska utrikespolitiken kommer till korta redan i Sveriges segregerade utanförskapsområden.  

Frågan om slöjan har kommit att bli en symbolfråga för valfritt ändamål. För dem som är främlingsfientliga har den kommit att bli ett objekt för att projicera motvilja mot det främmande och som ett led i det krav på förbud. 

Enligt den motsatslogik som i dag präglar mycket av svensk debatt har därför frågan om slöjan för många kommit att bli ett Tvärtom, det är genom att avvisa varje synpunkt på att motverka att slöja bärs  – till exempel av unga flickor i skolan – som man tror sig visa öppenhet och tolerans, oavsett vad de unga flickorna själva vill och oavsett varför de förväntas bära slöja. 

Det är sällan diskussionen kommer att handla om synen på vad slöjan är, uttrycker och symboliserar. Om detta kan man och bör man reflektera om man genuint vill diskutera kvinnors rättigheter och inte bara hänge sig åt symbolpolitikens självbeundran. 

Självfallet finns det en fråga om tradition, kultur och sedvänja bakom slöjans bärande. Det finns heller ingen anledning att i ett fritt samhälle generellt göra den till en fråga för politiska eller lagstiftningsmässiga termer. 

Vi kan ha våra uppfattningar om vad slöjan innebär, och dessutom olika beroende på vilken typ av beklädnad det är, men det behöver för den skull inte kräva politiskt ställningstagande. I ett fritt samhälle måste utgångspunkten vara att vuxna människor bestämmer själva även om det också kräver att de måste få ha denna rätt i verkligheten. 

I en många kulturer har man som en konsekvens av kultur, tradition och mode en slöja eller beklädnader av olika slag. I det gamla svenska samhället bar kvinnor sjal,  en del fick inte bära hatt och andra förväntades göra det. Motsvarande gäller för mäns klädsel, världen över. 

Men det har inget att göra med direkt tvingande klädkoder som syftar till att dölja kvinnans utseende och reducera hennes individuella roll. Det senare handlar om en syn på kvinnan som vi oavsett traditioner inte bör acceptera. 

Det finns ingen anledning att hylla utgångspunkten att kvinnor ska spela en anonym roll i ett kollektiv där individen inte träder fram som en frihet. Det finns ingen anledning att acceptera en människosyn som syftar till att hindra kvinnor att framträda i vardagen och i det offentliga livet som de individer de är.  

Det gäller än mer när det handlar om ett uppenbart tvång. Det kan vara ett tvång som handlar om hårda straff, som i Iran och i andra delar av Mellanöstern men vi ser tvånget uppenbart i andra former även i Sverige. Det handlar inte om religion om någon för den delen hade accepterat tvånget av det skälet. Slöjan har inte varit den självklara klädseln för kvinnor vare sig i Iran, Afghanistan eller Mellanöstern under modern tid. Det är den islamistiska extremismen som har drivit fram denna syn, som i grunden inte följer av islam utan av män som vill härska över kvinnor. 

Tvång kan ta sig olika uttryck. Det kan vara hederskultur, patriarkalt bestämmande eller moralpoliser. Om man inte är medveten om att detta förekommer i Sverige vägrar man se en svår verklighet. 

Ska man då, som tydligen Skolverket säger, visa tolerans mot religion och av det skälet acceptera slöjan? Eftersom det inte är en av islam given sak att kvinnor ska bära slöja har det inte med religiös tolerans att göra utan snarare med tolerans av en förtryckande manskultur. 

Det är för mig svårt att förstå hur så många kan försvara att slöjan ska bäras av det skälet, så mycket att man till och med vill framställa den som ett mode och en modell för hur muslimska kvinnor ska klä sig i Sverige. Det är inte en tolerans som riktar sig mot kvinnor och deras fria val utan mot dem som vill påtvinga dem slöjan. 

En fråga är hur man förhåller sig till vuxna personer och en annan hur man förhåller sig till att små flickor av sina föräldrar och av en hederskultur tvingas bära slöja. 

Bara för att främlingsfientliga använder motviljan mot slöjan för att uttrycka främlingsfientlighet behöver det inte innebära att man ska tillåta att små flickor och vuxna kvinnor tvingas till något som de sannolikt inte av eget val skulle välja. Som har till syfte att reducera kvinnan och tvinga in henne i en hederskultur av förtryck. Finns det egentligen någon som menar att den bidrar till kvinnors frigörelse, frihet och lika rätt? De som starkast ställer krav på att kvinnor ska bära slöja gör det inte. De har uttryckligen det motsatta syftet.

Är det ett brott mot religiös tolerans och mot andra kulturer om man säger att kvinnors frihet och rätt går före och att man i den svenska skolan uppträder som individer utan att slöja, när slöjan inte ens följer av islam utan av tradition från delar av världen där kvinnor är andra klassens medborgare? Att man i alla fall inte tvingas böra slöja förrän man själv kan välja? 

Det är möjligt att ett förbud får fler negativa konsekvenser än det man vill uppnå men de som per definition menar att ett förbud mot slöja i skola är främlingsfientligt gör misstaget att blanda samman främlingsfientligas ständiga uppfattningar med kvinnors rätt till frihet. Det är enkelt uttryckt dumt.

Ett första steg oavsett förbud eller ej är att det offentliga inte bidrar till att normalisera vad som är ett förtryck av kvinnor, att man än mindre gör det till en modell för muslimska kvinnor. Så är det nämligen inte i den muslimska världen men väl i förtryckets diktaturer. Det är heller inte så kvinnorna i Iran ser det även om deras förtryckare gör det. 

Ett andra steg är att vi vågar ha en uppfattning till stöd för de kvinnor som vill välja. Oavsett lagstiftning eller ej borde det vara en självklarhet. Ett tredje steg som i alla fall inte ska uteslutas med hänvisning till religionsfrihet är att klargöra att i den svenska skolan är alla lika och har samma rätt oavsett man är pojke eller flicka. Det vore ett stöd för de flickor som vill göra sitt eget val i framtiden. 

Det är när du är vuxen och har getts stöd att fatta självständiga beslut som du själv väljer. Dessförinnan är det antingen en hederskultur eller en öppenhetskultur som avgör. Frågan om hur vi bäst stöder kvinnor som vill välja själva borde kunna diskuteras utan att man utesluter tvingande regler som skyddar från hederskulturens förakt för kvinnors rätt. 

Kategorier: Blogg

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.