Det är inte Israel som är problemet i MÖ – Sverige bör ge demokratin sitt stöd

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Turkiets invasion i Syrien innebär ett regelrätt brott mot internationell rätt och att de många krigen och konflikterna i Mellanöstern får en ny bitter och blodig start. Det innebär nya möjligheter för ISIS och kommer att ge ny motivation för mördande och avrättningar. De människor som sökt skydd där Turkiet nu marscherat in riskerar både krigets dödande av civila och lakoniska avrättningar samtidigt som deras möjligheter att fly handlar om att nå gränsen till Irak eller att hamna i det krig som Assad för mot sitt eget folk. 

De stora vinnarna är ISIS och Assad. ISIS kommer se medlemmar som hållits i fängelser och läger åter fria. Nu flyr deras vakter och nu lämnas territorium på nytt till dem. I kriget öppnas nya möjligheter för deras terror och krigföring. Assad kommer med större styrka kunna slå mot de grupper som han hela tiden har velat bekämpa och som sökt tillflykt i norra Syrien. Samtidigt kan han nu peka på en yttre fiende som angriper landet och som motiverar nya krigsinsatser. I detta virrvarr befäster Ryssland sin närvaro med stöd till Assad samtidigt som USA förlorat trovärdighet och stabiliserande roll. 

Under ytan av allt detta finns konflikten mellan sunni och shia, och de extremister som bär upp den konflikten, och den mångfald av regionala konflikter som den innebär. Saudiarabiens krigföring i Jemen, mot grupper som stöds av Iran. Motsvarande i Irak. De etniska rensningarna som Turkiet nu vill genomföra i sina ockuperade zoner av Syrien kommer få sin efterföljd i andra delar av denna plågade del av världen. Turkiet kommer å sin sida på nytt få uppleva terror i det egna landet som i sin tur kommer ytterligare fördjupa den erdoganska despotin, just som de demokratiska alternativen har börjat växa sig starkare. Erdoğan förvandlar nu Turkiet till en aktör för instabilitet i hela denna region, med krigföring mot kurder som ett element och en strävan att i andra delar av regionen stödja sunni-aktivistisk krigföring. 

Turkiets invasion i Syrien. Irans hot mot andra länder och att utplåna Israel förenat med den terror man stöder. Det totalitära förtrycket under ayatollorna och föraktet för människoliv. Saudiarabiens totalitära kungadöme som präglas av den religiösa diktaturens alla drag. Det grymma kriget i Jemen. ISIS folkmord och nya försök att på nytt genom terrorns kraft spela roll. Assads massmördande. Hizbollahs hat och shariasamhälle. Hamas hat och shariasamhälle, som använder Gaza som bas för terror och raketskjutningar mot Israel. Den syriska regimens hat mot Israel. De totalitära kungadömena kring persiska viken med en ”frihet” som varierar från shariaförtryckets totala styre till relativa lättnader men aldrig mer. Den Palestinska myndigheten som finansierar terror och belönar terroristers familjer samt sprider antisemitisk propaganda. Antisemitismen som till stora delar är en gemensam nämnare för flera av de regimer och terrorrörelser som sprider våldet i denna region.

Det är inte Israel som är problemet i denna region. 

Det vore bra om svensk utrikespolitik kunde ta stegen från att indirekt, och ibland direkt, stödja de destruktiva krafterna i denna del av världen, reagera mot våldet, förtrycket och hatet. Föraktet för kvinnor som självständiga varelser. Avrättningar och förföljelser av dem som avviker i sina livsval, det må vara sexualitet, religion eller politisk uppfattning. Brutala etniska rensningar. Det finns inget att överse med, bara att fördöma. 

Demokratin i Israel. Alla människors rätt att rösta och bli valda. Att få leva sina liv oavsett kön, sexualitet, religion eller politisk uppfattning. Det är sant att Västbanken är ockuperad sedan arabvärlden försökte utplåna Israel 1967 men det beror på att någon fred ännu inte uppnåtts och att Israel inte skulle kunna överleva att Västbanken används som Gaza idag.  

Det vore rimligt att svensk utrikespolitik gav sitt stöd till stabilitet och demokrati i denna del av världen, och fördömde dem som predikar hatet, våldet och utplåningen av en demokrati. Att den stödde mäns och kvinnors lika rättigheter istället för att indirekt acceptera att kvinnors rätt ska definieras kollektivt och inte individuellt. Att vi stöder demokratin och fördömer despoterna och deras hat. När ledare som Trump, Erdoğan, Putin och andra despoter ser politiken som sitt eget maktspel bör Sverige och Europa stå för frihet och rätt. 

Kategorier: Blogg

1 kommentar

Michael Waxmann · 13 oktober 2019 kl. 18:14

Inte ett enda ord om kurderna och det är just detta som jag inte tycker om hos dig.Som jude har jag alltid känt det problematiskt när du talar om mitt land för du har ett tunnelseende när du talar om Israel. Nu borde du istället skrivit om Israel’s vänner,det kurdiska folket, som blir slaktade av en islamist och sedan kunde du kopplat på med Assad,Iran o.s.v. men när du i denna dag inte nämner kurderna så tycker jag det är riktigt riktigt dåligt och inte försvarbart.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.