Över 30 människor mördade med berått mod i Bryssel. Betydligt många fler svårt skadade av bomber tillverkade så att de skulle tillverka största möjliga skada på så många människor som möjligt. Belgare, britter och många andra liksom åtminstone två svenskar. Flera olika samordnade terrordåd med koppling till terrormördandet i Paris liksom med planerade dåd. Uttalade hot mot Europa att fler dåd ska komma. Ett antal avvärjda terrordåd i ett antal europeiska länder.
Det är terrordåd som har ett uppenbart och direkt samband med IS terror och brutaliteter i Syrien och Irak. Där massmördas, korsfästs, halshuggs, våldtas och förslavas människor dagligen i en grym verklighet som för de flesta är svårt att ta in.
En första förutsättning för att inte bara rättsstatens institutioner ska kunna bekämpa och förhindra denna terrorism är att vi inser vem som hotar och vad terrorn syftar till. En andra förutsättning, nödvändig för att vårt öppna samhälle ska kunna förbli öppet och fritt genom att vi försvarar det, är att vi i samhällsdebatten ser och förstår hotet och inser varifrån det kommer.
Det är mot den bakgrunden svårt att förstå varför så många vill hävda att det i själva verket inte är den islamistiska terrorn som är hotet utan den högerextrema, eller att det i själva verket inte är så farligt eftersom offren för terror under tidigare decennier har varit ännu större. Att diskussionen om islamistisk terror är ett uttryck för islamofobi. Eller att det likväl är trafiken som erbjuder fler risker än terrorismen. Eller att det i själva verket är Europas och västvärldens fel att vi nu drabbas av terror, som sägs vara skapad av oss själva.
Det är ett förvirrande och befängt resonemang som synes ha till syfte att hävda att det i själva verket inte är så farligt, att det inte är som det synes och att vi inte ska fokusera på att bekämpa islamistisk terror. Det är uppenbarligen till en del en vänsteragenda, till en annan del en vilja att relativisera för att sätta in det som nu sker i ett önskat politiskt sammanhang. Men inget av dessa perspektiv förändrar det faktum att människor mördades i Paris liksom i Bryssel, att än fler människor skadades, att det kunde ha drabbat många i Stockholm, att terrorn har drabbat människor i Madrid, Köpenhamn och London förutom i Turkiet och hela Mellersta Östern.
Först av allt; de som drabbas mest av islamistisk terror är muslimer. Vi ser det i dödsoffren och vi ser det i flyktingströmmarna. Att hävda att utpekandet av ISIS är islamofobiskt är att osynliggöra offren för ISIS terror och grymheter. Det är en blindhet inför mänskligt lidande som ska ses mot det vidriga som sker och som har skett i Syrien och Irak. Att bekämpa ISIS är att begränsa dess möjligheter att mörda, tortera och förslava.
Det innebär också att man tillåter ISIS att steg för steg utvidga sin makt och sitt territorium liksom sin räckvidd. ISIS/ Daesh/IS ska bekämpas för att deras framgångar ska brytas, för att vi ska kunna minska och hindra hot, för att vi ska kunna begränsa deras inflytande och terror, för att vi ska kunna dra en klar linje att vi försvarar demokratin, rättsstaten och människors rätt till sina liv. Det är avgörande för muslimers trygghet i Sverige liksom för allas vår trygghet, det är avgörande för människorna i Syrien och i Irak liksom för oss alla som möts av det hot som ISIS faktiskt utgör och visat sig utgöra.
För det andra; att terrorn har skördat fler offer under tidigare decennier säger oss i dag ingenting av mening. IRA och ETA mördade och avrättade i stor skala. Det var en del i en regional terror mot spanska och brittiska regeringar och dessa nationalstater. Det var ett blint hat som hade sitt mål i dessa länder. Människor dödades, avrättades och stympades. Skräcken försvårade ett normalt samhälles utveckling. Men att IRA och ETA lyckades döda fler människor än vad ISIS hitintills har lyckats med gör vare sig dagens hot eller grymheter mindre. Det faktum att underrättelse- och säkerhetstjänster har lyckats hindra attentat gör inte dagens hot mindre.
Vi ser i dag ett hot mot människor i Sverige, Europa och världen över som präglas av islamistisk terror och den syftar till att underminera vårt samhälle, skapa klyftor och misstro, och inte minst stigmatisera muslimer i vår del av världen för att på det viset kunna rekrytera fler. Varje terrorhot måste tas för det hot det är och det faktum att fler människor dödades i terrorism för 20 eller 30 år sedan är inget skäl till att vi ska låta fler människor dödas idag. Lika lite är det ett skäl för att vi ska låta terrorn skapa splittring, osäkerhet, motsättningar och lamslagna regeringar. Det är hotet som vi ser i dag som vi måste möta utifrån de faror och risker det innebär i dag.
För det tredje; det faktum att det finns extremister av alla slag gör det inte mindre viktigt att bekämpa den ena eller andra formen av våld, hat, extremism och terror. Så kallad högerextremism ska inte bekämpas mindre för att vi ser islamistisk terrorism men heller inte det omvända. Det är hotet mot människors liv och hoten mot vårt samhälle som måste vara styrande, inte befängda politiska preferenser för vilka man har minst fördragsamhet med.
Den ensamme galningen, den organiserade gruppen och de hatfyllda politiska rörelserna är alla hot mot människors liv, frihet och vårt öppna samhälle. Och uppenbart är den islamistiska extremismen nu det hot som möter Europa och som tog människors liv nu senast i Bryssel. När jag i tisdags hörde ambulansernas sirener fram och tillbaka på Bryssels tomma gator var det en fullständig främmande tanke att fundera på om inte nazistisk terror ändå var värre och farligare. De som i dag ligger allvarligt skadade eller får leva med svåra brännskador har ingen tröst att finna i några svenska krönikörers försök att fly verkligheten genom att hävda att något annat skulle kunna vara farligare.
Den terror som slog till i Bryssel var så allvarlig och så farlig att den tog mängder av människors liv. Allting annat är att relativisera utifrån ett önskat politiskt mönster och det är att relativisera offren i Bryssel liksom i Paris och överallt annars där terror slår till. De hot från ISIS som har blivit till tragedier och till fortsatta hot mot vårt samhälle kommer inte från högerextremister och blir inte mindre farliga eller mindre allvarliga på grund av vilset spekulerande om det egentligen är högerextremismen vi ska hålla ögonen på.
För det fjärde, tanken på att det egentligen är vi själva som har skapat terrorn genom att det är integrationspolitiken som brister eller att väst eller Europa genom militära insatser i Libyen, Syrien eller Irak har skapat terrorismen bygger på att terrorns människor saknar ansvar och bara är en funktion av Europa. Det bygger på den försåtliga tanken att i grunden är det ändå ”den vite mannens fel” medan ”de andra” inte kan hållas ansvariga för sina dåd eftersom de är som de är. Det är milt talat en nedvärderande hållning som drabbar alla muslimer och araber på samma sätt som främlingsfientlighet eller rasism.
Det är som om vi har förträngt det förtryck och det mördande som präglade den irakiska, den libyska och den syriska regimen. Och den syriska regimen fortsätter att bomba sina medborgare. Den torterar, låter svälta ut och bombade med kemiska vapen civila liksom de grupper som har velat kasta diktaturen över ändra. Gadaffi bedrev ett skräckvälde som var så omfattande att det skapade sin egen ordning, men det var en förtryckets och mördandets ordning. Saddam Hussein var ingen upplyst despot utan en massmördare även han, som för övrigt använde massförstörelsevapen och av uppenbara skäl förfogade över dem fram till FN-inspektionerna.
Den arabiska våren ledde till förändringar och till en destabilisering av årtionden av hårt förtryck men inte till demokrati. Det innebär inte att det hade varit rätt att låta Gadaffi utrota och massmörda alla de människor som stod honom emot. Säkerligen borde väst ha ingripit tidigare och stött den syriska oppositionen, uppenbart borde ockupationen av Irak och fredsprocessen inkluderat existerande strukturer men låt oss inte skönmåla den etniska rensning och det mördande som präglade dessa regimer. Hussein, Gadaffi och Assad har begått upprepade brott mot mänskligheten, brott som inte blir mindre för att det var mot den egna befolkningen.
Så vad gör vi? ISIS måste bekämpas där ISIS bekämpar människor. Det måste ske militärt och med politiska medel. I Europa med rättsstatens alla medel och utan kompromisser baserade på tron att religiös tolerans innebär acceptans för brott mot andra människor. De som låter sig rekryteras till ISIS är inte offer utan gör andra människor till offer för hat, kriminellt våld och mänsklig grymhet. Män och kvinnor har lika ansvar när de ställer sig i terrorns tjänst. De som går över strecket kan inte skylla på någon annan än sitt eget beslut. Vi måste visa att det inte finns någon framgång längs hatets väg. Och vi måste visa att vi inte tillåter isolerade samhällen där andra värderingar än demokratins råder.
Det kan nog finnas plats för telefonlinjer för bekymrade människor att ringa men framförallt måste de som rekryterar och som låter sig rekryteras hållas till ansvar för sina brott och var och en måste veta att det inte finns någon ursäkt för terrorns brott. Vi måste inse att den islamistiska extremismen är ett hot mot vårt samhälles värderingar, frihet och öppenhet. Det är det faktiska hotet vi måste möta, inte funderingar på om det var värre förr eller om andra kan vara värre. Vi har en verklighet nu att utgå ifrån. Den gäller för hela Europa och är en utmaning för oss alla gemensamt.