Det är att relativisera antisemitismen – artikel i Aftonbladet

Publicerat av Staben den

 I fredags rånades en judisk kvinna på den halskedja med Davidsstjärnan hon bar, samtidigt som hon misshandlades och utsattes för hatfulla förolämpningar.

I Malmö har otryggheten för judar blivit av den arten att många söker sig därifrån. I andra delar av Sverige vågar judar inte bära judiska kännetecken eller ens säga vem man är.

Det är fruktansvärt eftersom de exempel jag pekar på inte är enstaka, utan bilder av en större helhet som är ett uttryck för ett hat som särskiljer antisemitism från främlingsfientlighet och rasism som tyvärr är ständigt närvarande element i vårt samhälle.

När jag på Förintelsens minnesdag den 27 januari skrev om hur antisemitismen skiljer ut sig genom att den lägger den ideologiska grunden inte bara för förakt och intolerans, utan också för tanken på att utrota alla av en viss folkgrupp replikerar Stefan S Widqvist på ett sätt som mest bekräftar min tes.

Nämligen att allt för många i dag relativiserar antisemitismen.

Han menar att jag bortser från alla andra folkmord liksom grymheter som begåtts genom tiderna. Nu var ju skälet till att jag skrev om Förintelsen att det var Förintelsens minnesdag.

Det finns alla skäl att minnas massmorden som begicks i Sovjetunionen, där man räknar med att runt 60 miljoner människor miste livet. Eller de röda khmererna som under Pol Pot släckte mer än två miljoner kambodjaners liv.

Den kinesiska diktaturen har varit extremt brutal under de 70 år den existerat, maoismen kostade mellan 40 och 70 miljoner människor livet och regimen leder fortfarande den perversa ligan i avrättningar.

Inget av detta kan lika lite som nazismens massmord sägas vara ett resultat av kolonialismen – som Widqvist hävdar – och gångna tiders brutaliteter över vår jord. Det var nazismen som bar ansvaret för Förintelsen. Ingen annan. 

Det som särskiljer antisemitismen från dessa mördarregimer handlar inte om antalet, utan om det dogmatiska föraktet för människoliv och tanken på att var och en som har en viss identitet ska avrättas. Kommunismen har i antal skördat fler offer än Förintelsen men man kan inte gradera folkmord i antalet människoliv, då varje människoliv är lika mycket värt.

Däremot är tanken att varje nyfödd, flicka, pojke, kvinna och man skulle utrotas på grund av att de var judar, en extrem ondska som gör det nödvändigt att förstå att ondskan har djup som inte kan relativiseras men heller inte gör det möjligt att jämföra det ena massmordet med det andra.

Relativiserar man Förintelsen med att andra människor har drabbats av bestiala massmord, förminskar man vad det handlar om samtidigt som jämförelserna med andra massmord inte säger oss något annat än att ondskan har alltför många vägar.

Det skadar inte att man håller ordning på det. Antisemitismens väg går ända in i den mänskliga avgrundens slutstation.


1 kommentar

johnny segal · 04 februari 2020 kl. 19:00

Vill gärna tilläga något som de flesta glömmer. Under alla olika brutala massmord, världen över, så skiljer sig Holocousten på ett tydligt sätt. När Judarna i Europa mördades, så fanns det inte EN ENDA REGERING i världen som protesterade. Jämför med Kambodja, Uganda eller Ruwanda, då fanns det protester i många länder, som hördes.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.