Det är inte diktaturregimerna i Saudiarabien eller Iran som har stått i fokus för den svenska Mellanösternpolitiken, utan demokratin Israel som återkommande fördöms. Det är ynkligt och skamligt.

Kapningen av svenskägda Stena Impero placerar Sverige i centrum för den framväxande konflikten mellan Iran och dess omvärld. Den svenska regeringens tystnad är anmärkningsvärd, liksom den tystnad som man under lång tid uppvisat inför den iranska regimens brutala förtryck och stöd till terror. Det vi nu ser är ett exempel på hur desorienterad den svenska Mellanösternpolitiken i sin helhet är.

På den ena sidan, i den stora konflikt som nu präglar Mellanöstern, finns Saudiarabien. Det är ett brutalt kungadöme vars förakt inför mänskliga rättigheter, människolivet och mot kvinnor i synnerhet är avskyvärt och ytterst ett hot mot varje öppet samhälle. Allting som är avvikande från den saudiska normen bestraffas hårt och med medeltida brutalitet.

På andra sidan har vi Iran som är en oförsonlig teokrati, styrt av en doktrinär och extrem form av shiamuslimsk tro. Homosexuella avrättas offentligt, kvinnor som låter bli att bära slöja fängslas och riskerar att utsättas för övergrepp och tortyr. Oliktänkande förföljs och avrättas.

Iran har det uttalade syftet att utplåna staten Israel. Det är till följd av den viljan man har utvecklat kärnvapen och medel- och långräckviddiga missiler. Det avtal som EU och USA slöt med Iran om att stoppa utvecklingen av kärnvapen, som USA nu lämnat, bidrog till att kontrollera denna utveckling men förändrar inte regimens avsikter och syn på sin omvärld. Det är inte något att dessa länder som har stått i fokus för den svenska Mellanösternpolitiken, utan demokratin Israel som återkommande fördöms. Det är ynkligt och skamligt.

Kapningen av det svenskägda fartyget visar på den iranska regimens ovilja att acceptera internationell lag, som man uppvisat på så många andra sätt, till exempel genom utvecklingen av egna kärnvapen. Den svenska tystnaden är förvånande, både med anledning av kapningen och med hänsyn till diktaturens förtryck.

Men oförmågan att se det hot som Iran utgör avslöjar också hur ansvarslösheten i den kärnvapenpolitik som präglat utrikesdepartementet och Margot Wallström.

Planerna, som nu är skrinlagda, att skriva under på kraven om att förbjuda kärnvapen i stället för att driva på förhandlingarna om nedrustning, spelar nämligen bara världens diktaturregimer i händerna. De bryter konsekvent mot internationella avtal och lagar. Ett kärnvapenförbud genom FN skulle inte få något genomslag i Iran, Nordkorea eller i Ryssland men få betydande konsekvenser i den avskräckning som världens demokratier måste stå för.

I en värld där Iran, Ryssland och Nordkorea kan hota och utpressa är friheten, freden och säkerheten hotad för oss alla. Det är en ansvarslös politik att inte se detta. En sådan regering bör man inte ha om man vill att Sverige ska vara en stark röst mot extremism och för demokrati.


1 kommentar

Sven Ohlsson · 31 juli 2019 kl. 8:47

Jag tycker mig minnas den moderata upprördheten när Margot Wallströms kritik av Saudiarabien äventyrade den svenska militärexporten till Saudiarabien……

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.