Europa, och det handlar om just Europa, möter nu en omvärld där förändringarna berör och hotar grundläggande förutsättningar för vår egen säkerhet och vårt välstånd.
Rysslands hot mot andra europeiska länders suveränitet är just ett hot mot europeiska gränser. Vi må tänka oss att det ligger långt bort i en annan värld men det är präglat av en gammal tids tänkande då öst var öst och väst var väst.
Det som nu sker i Ukraina har sina motsvarigheter i Georgien, Armenien, Moldavien men också i påtryckningar och inflytandepolitik av olika slag gentemot länder som Rumänien, Bulgarien, Serbien och även Polen ( de avlyssningsskandaler som nu drabbar den polska regeringen kommer inte ifrån hörlurarna hos en nyfiken journalist ) liksom de baltiska staterna. Det som nu sker kräver ett starkt Europa som i sin tur förutsätter ett EU som är förmöget att samla sina medlemsstater och hela unionen till både sammanhållning och gemensamt agerande mot de krafter som söker underminera demokrati och frihet.
I det som en gång kallades Levanten, området från Libyen till Anatolien i Turkiet, i mer eller mindre breda definitioner, ser vi nu ett sönderfall av de stater som kom att formas efter första världskriget. Det är det shiitiska och sunnitiska som nu åter möts i en kamp som har långa trådar tillbaka i historien och som nu friläggs i blodiga konflikter som inte ser ut att ha något slut eftersom det inte finns något precist mål än att underkuva den andra sidan.
Det är en av många Mellersta Östernkonflikter som under lång tid har varit drivande för att göra en fred mellan Israel och dess grannländer möjlig och som nu tar över i grunden alla andra motsättningar. Det är i grunden en politisk konflikt som bärs av de religiösa skillnaderna och som nu underminerar det tidiga 1900-talets arabiska nationalstaters relevans. Irak och Syrien är mer en funktion av första världskrigets segrarmakters vilja att indela denna del av världen än denna del av världens egen indelning.
Och så har vi Kinas allt starkare framträdande på världsscenen med åtföljande maktanspråk i den egna regionen och militär upprustning. Tillsammans med ett USA som politiskt verkar vara allt mer förvirrat och som medvetet synes göra sig svagare, både militärt, ekonomiskt och politiskt, finns betydande hot mot den världsordning som bidrar till stabilitet i vår del av världen liksom vårt eget välstånd. Den ekonomiska dynamiken som nu saknas i stora delar av Europa gör andra delar av världen allt mer ekonomiskt starkt.
Det är i detta perspektiv som de europeiska väljarnas många budskap gav ett Europaparlament som är svagare när det gäller de beslut som behöver fattas. Det gäller de ekonomiska reformerna där summan av EU-motståndare, och motståndare mot den inre marknaden tillsammans med socialistgruppens reformmotstånd.
Det gäller också den historiska möjligheten till ett omfattande frihandels- och investeringsavtal med USA som skulle förena världens största ekonomier och de två i särklass viktigaste demokratierna i en gemensam marknad. Det är ett exempel på fördumningen av den politiska debatten att detta avtal har kommit att handla om tron att vi i Europa ska behöva äta klorindränkta kycklingar. Det är att totalt förlora magnituden i vad ett samarbete mellan världens största forskningsekonomier, de mest utvecklade digitala ekonomierna, de mest avancerade tjänste- och industriekonomierna. Förutom att den europeiska vänstereliten sällan har problem med att äta kycklingar på besök i USA kommer den inte behöva göra det i Europa ändå eftersom förhandlingarna syftar till en överenskommelse som tillmötesgår båda sidors krav på standards för hälsa och miljö. Klorkycklingen är ett uttryck för gropseende, som till skillnad från tunnelseende inte ens ser någon utväg och avskärmar en från att se helheter. Och den samlade grupperingen av EU-fientliga, frihandelsfientliga, tillväxtfientliga och reformmotståndare kan mycket väl stjälpa detta avtal.
Summan av extrema nationalister som älskar att uttrycka förståelse för Kremls nationalism tillsammans med diverse vänstergrupperingar som alltid har haft svårt att förhålla sig till den politik som formats i Moskva kan på motsvarande sätt vara ett problem för den politiska beslutsamhet som EU nu måste visa mot Ryssland.
När Europeiska rådet i dag börjar sitt möte i Ypres har det många historiska dimensioner som borde leda till att man nu vågar samla sig till de stora förändringarna. Tyvärr riskerar diskussionerna om en ny kommissionsordförande istället leda till en annan splittring som ytterligare undergräver Storbritanniens vilja till fortsatt medlemskap. Det är svårt att se annat än att det blir Jean-Claude Juncker som nu kommer att föreslås till Europaparlamentet, så som majoriteten i parlamentet har krävt.
Nu borde inte vara tiden för att ändra i den konstitutionella balansen mellan medlemsstater och Europaparlament till förmån för det senare. Det var knappast det som de många olika budskapen från Europas väljare handlade om. Juncker har den obestridliga fördelen av att vara bättre kandidat än socialisten Martin Schulz men är därför inte den bäste tänkbare för att leda kommissionens arbete i att möta de utmaningar vi nu har. Ett lågt valdeltagande i Europaparlamentsvalet som ledde till att de stora partierna förlorade mandat så att ingen kan säga sig vara vinnare leder nu till att parlamentets vinner makt samtidigt som medlemsstaterna förlorat sitt inflytande i en av de viktigaste och känsligaste processerna Det är svårt att förstå hur så många stats- och regeringschefer har låtit sitt inflytande marginaliseras.
Ett skäl till detta är att för mycket fokus har funnits på den institutionella maktstriden och tron på att institutionella reformer är lösningen på Europas problem. Så är det inte. Europa behöver en idé och en reformvilja som omfattar medborgare, regeringar och politiska företrädare. Den politiska processen måste nu växa sig allt starkare för att lyfta Europa är interna motsättningar och till en förmåga att möta samtidens utmaningar. I den delen tror jag dagens Europeiska råd är starten på något nytt. Den starten sker inte i Ypres utan på grund av det som sker där.