Den kinesiska diktaturen räds den liberala demokratins kraft

Publicerat av Gunnar Hökmark den

South China Morning Post är en Hongkong- baserad tidning ägd av Alibaba-gruppen. Som sådan får man anse att tidningen står nära makten i Peking men den står samtidigt som Hongkong-tidning och med rötterna i stadens samhälle som en förvånansvärt oberoende röst. 

Dagen efter valet till de lokala stadsdelsråden belyser dess webbsite den kinesiska regimens bekymmer och problem. 

Valet vanns med en överväldigande majoritet av de demokratiska partierna. Av 18 stadsdelsråd vann demokraterna 17. De demokratiska grupperna vann 392 platser av sammanlagt 452 i stadsdelsråden, de Pekingtrogna kandidaterna bara 60. Det är en förkrossande förlust för en regim som likt alla andra diktaturer säger sig företräda folket. Och en lika förkrossande seger för demokratins krafter. 

En viktig fråga i Hongkong är nu frågan om Peking lägger ansvaret för den förödmjukande förlusten på Carrie Lam som är regeringschef på Pekings mandat eller om man anser det kommunistiska partiets förbindelsekontor vara ansvarigt. Oron bland Pekings vänner är stor eftersom man inser att oron i Peking är stor. 

Och i samma tidning finns reportagen om den kinesiska regimens tortyrläger, hur den tyska regeringen fördömer koncentrationslägren för uigurer och spekulationerna om hur demonstrationerna nu kommer att fortsätta. En annan artikel handlar om hur Peking skyller valutslaget på utländsk påverkan, amerikansk i detta fall, och hur National Democratic Institute förklarar att så inte är fallet. 

Saken är självfallet att kommunistregimen anser att öppenheten i Hongkong ger väljarna där en öppenhet för att välja som man förnekas i andra delar av Kina. Saken är bara den att man är inte riktigt säkra på att det är så. Tänk om det är så att folket i själva Kina tänker likadant eller liknande som folket i Hongkong? Den frågan gör varje diktatur nervös. 

I och med valresultatet har det blivit än lite svårare för Peking att gripa in samtidigt som de känner sig än mer hotade av demokratin. Världens ökade uppmärksamhet för det faktum att kommunistregimen är en kommunistregim med diktaturens alla kännetecken växer. I Sverige är det den kinesiska ambassadören som försvarar förtrycket av det egna folket och angriper alla som kritiserar förtrycket. I Australien ser vi hur stora kinesiska underrättelse- och destabiliseringsoperationer har avslöjats, bland annat hur kidnappningen av Gui Minhai gick till. I Tyskland växer oro och irritation över kinesiska företags koppling till regimen. 

Den liberala demokratin innehåller både öppenhet och yttrandefrihet, den bygger på folkets rätt att välja sina företrädare. Det finns inget som gör de kinesiska ledarna så nervösa som det just nu. Därför vågar de inte ingripa i Hongkong trots rädslan för vad som kan ske i andra delar av Kina, därför kritiseras de nu världen över för sina övergrepp. Och därför träder bilden av diktaturen fram. En regim som när rösterna räknades i Hongkong så uppenbart hade folket emot sig. 

Sverige borde vara ett land som citerades jämte Tyskland när det gäller oron för uigurerna och förtrycket. Sverige måste ha en strategi om hur vi möter de kinesiska hoten. Än så länge har den svenska regeringen bara kommit fram till en skrivelse om relationerna med Kina där man förespråkar en ökad kunskapsutveckling. Det är nog bra men kunskap om diktaturen och dess metoder har vi redan. 

Kategorier: Blogg

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.