De som följde det socialdemokratiska receptet är kvar i krisen- Artikel Norran

Publicerat av Staben den

För den stimulanspolitik som socialisterna företräder måste det finnas pengar.

När ska Socialdemokraterna berätta för väljarna att deras politik inte fungerade och att deras sanning inte var sann?

När ska Socialdemokraterna erkänna att den ekonomiska politik de kritiserar fungerar och att den politik som de hyllar leder till växande problem?

Nu står vi med facit i hand. De som följde det socialdemokratiska receptet är kvar i krisen, medan de som stramat åt för att få ner underskotten, och samtidigt genomfört strukturreformer, är på väg uppåt.

När skuldkrisen ledde till arbetslöshet och förlorad tillväxt och ett antal europeiska länder fick allvarliga problem var budskapet från Europas socialister, inklusive de svenska Socialdemokraterna, ett enda: spendera mer.

För att den stimulanspolitik som socialisterna företräder över huvud taget ska kunna gå att genomföra måste det finnas pengar. Men 2012 hade EU-länderna i snitt 91 procent av BNP i statsskuld. Då finns det helt enkelt inget utrymme för att ta några lån. Då måste man rätta mun efter matsäck och i stället vidta åtgärder som fyller på matsäcken. För den måste vara full, inte bara i morgon utan även nästa vecka, nästa månad och nästa år.

Låt mig jämföra sydeuropéerna med våra grannar i Baltikum. Medelhavsländerna valde att främst höja skatterna och var försiktiga med nedskärningarna. Så sent som 2012 hade Grekland fortfarande offentliga utgifter motsvarande 55 procent av BNP.

Trots att balterna var de länder som upplevde störst minskning i produktionen valde de i stället en åtstramningsstrategi bestående av en tredjedel skattehöjningar och två tredjedelar nedskärningar kombinerat med reformer för ökad tillväxt.

Resultatet är uppenbart: medan de sydliga länderna fortfarande har svåra problem har balterna högst ekonomisk tillväxt i unionen. Precis som balterna borde Grekland ha reformerat och dragit ner på sina offentliga utgifter snabbare.

Den socialdemokratiska analysen utgår från det endimensionella antagandet att det enda problemet är brist på efterfrågan. Men Europas problem är grundat i för höga offentliga utgifter, för lite konkurrens, för många monopol och arbets- och tjänstemarknader som har motverkat tillväxten av nya jobb.

Därför behövs det strukturella reformer i stället för utbudsstimulanser som det inte finns utrymme för.

Gunnar Hökmark,

Ledamot av Europaparlamentet och Moderaternas förstanamn vid årets Europaval

 

 


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.