Decemberöverenskommelsen har skadat Sverige och svensk borgerlighet. Den har underminerat förtroende, lett till en skadlig och instabil politik och gett Sverigedemokraterna utrymme. Den har verkat rakt emot det tänkta syftet och den har dessutom gett Vänsterpartiet – ett annat ytterlighetsparti – skadlig inverkan på svensk politik samtidigt som Sverigedemokraterna har varit ett stöd för Socialdemokraterna när det gällt bland annat utländska löntagare.
Den har också inneburit ett frikort för den rödgröna regeringen att driva igenom en budgetpolitik som inte har stöd i riksdagen. I den delen kom det att bli en överlåtelse av makt som om det är något som politiska partier kan dela på bortom riksdagens mandatfördelning. Makt fördelas inte mellan varandra utan makt är något som måste utövas utifrån den politik man står för och på det bästa möjliga sätt man kan.
Det är förvånande att Centern som idag talar i Almedalen fortfarande står bakom Decemberöverenskommelsens tankar om att politiska partier överlåter makt till varandra. Det innebär att Centern måste ta ansvar för en politik som motverkar integration, som försämrar för svenska företag och svensk arbetsmarknad, som motverkar en reformpolitik för socialförsäkringar, skola, äldreomsorg och näringspolitik. Centerpartiet uppger de facto egen makt till socialdemokratisk maktutövning som leder till just den segregation och befängda migrationspolitik som har lett till att våldsextremistiska personer kunnat få uppehållstillstånd samtidigt som personer med arbete utvisas för att de inte tagit ut semesterersättning.
Det är en politisk hållning som inte är förenlig med den svenska grundlagens tankar om hur regeringar ska bildas och hållas till ansvar. Den ger Sverige en socialistisk utveckling som det inte finns stöd för i Sveriges riksdag och ger Vänsterpartiet ett populistiskt och ansvarslöst inflytande. Den ger Sverigedemokraterna ökat syre och ökat väljarstöd när förtroendet för Alliansen undermineras samtidigt som den ger Sverigedemokraterna en möjlighet att välja de politiska förslag som passar dem, till exempel att rösta för att försvara för utländska löntagare i Sverige.
I varje fråga som Alliansen har vunnit under den gångna mandatperioden har man haft Sverigedemokraternas stöd. I varje fråga som den rödgröna regeringen har vunnit mot Alliansen har man haft Sverigedemokraternas stöd. Denna vågmästarroll är en konsekvens av Decemberöverenskommelsens frångående av normal parlamentarism. Det är Centern som formar denna situation där Sverigedemokraterna kan plocka vad man vill. Det minskar inte deras inflytande utan ökar det.
Men än mer allvarligt är att det har gett den rödgröna regeringen möjlighet att föra en politik som inte löser migrationens problem utan gör dem större, genom frånvaron av reformer på arbetsmarknad, skatter och bidrag. Centern motverkar sina syften och sina väljares uppdrag. Centerpartiet med Annie Lööf i spetsen stöder en rödgrön regering genom sin parlamentariska strategi, en strategi som redan har gett ökat stöd för Sd, och höjda skatter. Centern bör bejaka sitt ansvar som alliansparti och bidra till en gemensam alliansbudget som riksdagen kan rösta om och självfallet stå för att ta ansvar för den om den får majoritet.