En ordförande i Europeiska rådet som saknar internationell erfarenhet och som är emot utvidgningsprocessens fortsättning mot Turkiet och en utrikesminister som inte sysslat med utrikespolitik, annat än när hon på 80-talet demonstrerade för ensidig brittisk kärnvapennedrustning. Det är en erfarenhet som hon kan ha nytta av i förhandlingar med det iranska ledarskapet.
Men detta var vad de europeiska ledarna kunde komma överens om. Man kan säga att det nya fördraget med sin struktur är mer spännande än det som nu blev resultatet. Det är därför inte säkert att företrädare för andra delar av världen kommer att tycka det blivit enklare att veta vart man ska vända sig när man vill tala med Europa.
Kanske var det också så de stora staterna ville ha det. Den som är vinnaren i det slutresultat vad gäller fördelningen av positionerna som ordförande i Europeiska rådet och utrikesministerposten är kommissionens ordförande Barrosso men också de stora staterna. Som det ser ut nu kommer de inte att hamna i skuggan av någon som på deras bekostnad utformar europeisk politik.