En sen kväll, nå, allting är relativt, hemkommen från Bryssel läser jag på webben Torbjörn Tännsjös artikel i Newsmill om att judar bör ta avstånd. I det här fallet för det han anser att judar har skuld för, nämligen bordningen av Ship to Gaza och de dödsfall som inträffade där. Han är inte ny på banan. Det har i alla tider funnits de som har ansett att judar just därför att de är judar ska ta avstånd och be om ursäkt. Den gamla katolska kyrkan ansåg att det var judar som mördade Jesus, förglömmande att Jesus var jude, och det var judar som var ansvariga för pesten och det var judar som var ansvariga för den stora depressionen och för Tysklands förfall.
Det är för mig obegripligt hur människor som gör anspråk på att vara bildade så lätt kan falla offer för världens äldsta fördumning av den enskilde, nämligen när vi reducerar oss själva och andra till att i första hand definieras i kategorin vi och dom. I Tännsjös artikel finns nämligen inte bara implicit ”dom” i bemärkelsen judarna, utan också ”vi” i bemärkelsen alla vi andra som har rätt att kräva ”dom” på ursäkt eftersom det annars innebär att ”vi” har skäl att reagera på ett visst sätt mot ”dom”.
Det är ungefär lika rimligt som om judar skulle kräva alla svenskar på en ursäkt för varje gång Torbjörn Tännsjö ger efter för den antisemitiska agendan och definierar judar som ”dom” eller att jag som europé skulle be om ursäkt för de européer som ansvarade för förintelsen. Eller att världen består av ”dom”, det vill säga judarna, och alla ”vi” andra som anser oss drabbade och ha rätt att be om ursäkt för att Israel bordade en konvoj på internationellt vatten för att upprätthålla den blockad som är till för att hindra vapen och missiler att föras in i Gaza som under Hamas styre bedriver en kontinuerlig krigföring mot Israel.
Jag har i rätt skarpa ordalag kritiserat den israeliska regeringens agerande men jag kan inte förstå varför ens israeler som grupp ska be om ursäkt för att dess regering bröt mot internationell rätt och att dess soldater utsattes för våld när man genomförde bordningen. Om det var rätt eller fel kan man diskutera, eller om en påstådd fredsaktion vinner i trovärdighet genom att använda våld, men det är oavsett det uppenbart att det utlöste användningen av det militära våldet. På vilket sätt är en israel eller jude skyldig Torbjörn Tännsjö en ursäkt för det om han inte förespråkar just den gamla kollektiva skuldbelastning som präglar antisemitism?
Men än mer intressant, vad är det som gör att Tännsjö definierar sig som en av alla ”dom” som har rätt att kräva en ursäkt för vad ”dom” har gjort? Varför kräver han inte muslimer på en ursäkt för det förtrycket av människor i Gaza som utövas av muslimer, eller varför inte kräva av dem som genom konvojen ville ge Hamas sitt stöd i konflikten med Israel en ursäkt till judar?
Hur hamnar Tännsjö i den grupp av mänskligheten som han anser har en kollektiv rätt att få en kollektiv ursäkt från dem som bär på den kollektiva skulden? Svaret är en definition av mänskligheten som innehåller kategorierna judarna och vi andra. Och i hans världsbild bör judarna be om ursäkt för de brott han anser de begått och den skuld han anser de har till alla oss andra som inte är judar. Skälet till att han anser att de bör be om ursäkt är att de först med det kan befria sig från den skuld som annars leder till någon typ av konsekvens. Till exempel att vi fördömer dem eller anser att de har ett kollektivt ansvar, med de konsekvenser vi kan tänka oss det kan få. Till exempel får de som Ilmar Reepalu hävdade nyligen då tåla lite förföljelse, om de inte gör sig skuldfria.
Det är en sörja av tankar. Jag tänker inte be om ursäkt för Tännsjö på grund av att han är svensk, man eller har glasögon. Han får själv stå för sina tankar liksom sina gärningar.Så fungerar en civiliserad rättsstat och ett fritt samhälle. Barbariet delar däremot in oss i ”vi” och ”dom”.
Och apropå fördumning: När du nu kommer med påståendet att Tännsjö håller alla judar ansvariga för våldet i samband med bordningen, kunde du inte ha länkat till någon annan av hans artiklar än den som heter ”Jag utgår ifrån att judar inte är ansvariga för morden. Och jag kräver att de ska klargöra detta”?
Det blir liksom inte riktigt som du tänkt då, förstår du.
Om inte varje enskild jude är ansvarig för dödsfallen varför ska de ta avstånd? Den förpliktelsen finns inte, alltså kan ingen klandras för att inte följa den.
Det kan handla om andra ansvar, eller rättare sagt, ansvar för något annat än dödsfallen.
Tännsjö verkar dels tala om ett ansvar gentemot judendomen som religiös tro, i form av ”intellektuell hederlighet”. Jag uppfattar detta som att man i och med valet av trosuppfattning tar på sig ansvaret att representera den uppfattningen.
Sedan har jag inte svårt att tänka mig ett utilitaristiskt försvar i Tännsjös fall: Den jude som inte är ansvarig för dödsfallen skulle göra världen totalt sett bättre om han eller hon tog avstånd.
Notera att i inget av dessa två fall handlar det om att judar skuldbeläggs för våldsamheterna, och i ingetdera fall kan de klandras för dem. Däremot kan de klandras för att låta bli att ta avstånd, i kraft av att de svikit ett ansvar att representera sin uppfattning eller göra världen så bra som möjligt.
Jag håller inte med Tännsjö, men jag tycker Hökmarks slentriananalys är minst sagt smetig. Ska man ha rätt över någon i sak, så måste man börja med att prata om vad den andra sagt, istället för något annat.
När man ber alla judar ta avstånd för staten israel är precis på samma sätt som när man kräver att muslimer tar avstånd från Osama Bin Laden, eller när israeler kräver att muslimer ska ta avstånd från Hamas. Ser ingen skillnad där. Båda sätten är för att misstänkliggöra hela religiösa grupper av människor. Och de enda som vinner på detta är rasister, antisemiter och islamofober.