I Kiev har Margot Wallström presenterat sig med att hon inte förstår Putin. Det känns som att hon inte förstår vad som händer i Europa.
I dag startade vi dialogen i den gemensamma EU-Serbien parlamentariska delegationen. Serbien är ett land som fortfarande lever i spåren från det forna Jugoslaviens historia många konflikter och de konsekvenser som krigen i början på 1990-talet gav. Här finns Balkans historia alltför mycket i nuet.
Men samtidigt finns det en växande vilja att lägga det gemensamma Europa till en grund för modern samhällsutveckling. Jag tillhör dem som menar att ett framtida medlemskap i EU skulle vara bra för regionen när det gäller integration, fredlig gemensam utveckling och för att överbrygga alla de sår som århundraden av konflikter och krig har skapat. På Balkan lever fortfarande den delning av Europa som är det gamla öst- västliga, där Turkiet och Ryssland spelade sina roller och det Österrike- Ungern som genom historien var länken till det övriga Europa.
Och på nytt ser vi hur Serbien i dag utsätts för en rysk påtryckningspolitik som handlar om energi, stöd till gamla nationalistiska stämningar, en gemenskap på den ortodoxa kyrkans grund som ofta handlar mer om etnisk chauvinism än om religion och förståelse.
Det serbiska samhället utsätts nu för ett korsdrag där den gamla tidens sentiment lutar och ger efter för det ryska men det moderna öppnar sig för Europa. Det handlar inte om en geopolitisk kamp utan om det serbiska samhällets val mellan demokrati och rättsstat contra den obskyra maktutövning som präglar den ryska aggressionspolitiken.
Kring denna fundamentala konflikt som vi ser i Europa säger sig Margot Wallström när hon är i Kiev inte förstå varför Putin gör som han gör. Det är att öppna för tolkningar av Putinregimens beteenden som är mer irrationella och slumpmässiga, utan någon vilja eller logik. Wallström ser och säger sig inte förstå den konflikt som i dag präglar Europa och som innebär att vi har ett krig som undergräver ett europeiskt lands gränser och suveränitet.
Det bygger på en medveten maktpolitik som handlar om att kontrollera sitt grannskap mot de närmanden till Europa och västlig demokrati som demokratiska steg och fria val innebär. Den bygger i sin tur på en maktfullkomlig struktur som på en gång är kleptokratisk och etniskt nationalistiskt. Sedan 2003 har denna utveckling förstärkts och lett till ökad rustning, krig mot Georgien och ekonomisk krigföring liksom politiska och ekonomiska påtryckningar på samtliga grannar, från Kaukasus över Moldavien, Serbien liksom Bulgarien och Rumänien till motsvarande politik av hot och militär styrkedemonstration mot våra grannar på andra sidan Östersjön. Det handlar inte om plötslig irrationalitet utan om en rationalitet som bygger på maktfullkomlighet, rysk chauvinism, maktövergrepp, korruption och förakt för demokratins grundläggande värden.
En utrikesminister bör inte åka omkring i Europa, till ett land drabbat av krig, och deklarera sin förvåning över att världen inte ser ut som den borde utan förstå vad som händer för att kunna föra en politik som värnar europeisk säkerhet. Budskapet i Kiev att Wallström inte förstår Putin ger Ukraina ett annat budskap än att Sverige förstår vad som händer i Europa och i Ukraina. Nämligen att vi inte förstår.