Allmänt

Anförande vid den nationella föreningsledarkonferensen 1997

Kategorier: Allmänt, Anförande

Mina vänner, för några veckor sedan var vi många moderater samlade i Linköping på den kommunala rikskonferensen. Det var några veckor efter schlagerfestivalen. Det slog mig då att 1994 års val för alltfler känns som efter en Melodifestival. Vårt bidrag var Det bästa för Sverige. Socialdemokraterna turnerade runt i landet till tonerna av Lisa Ekdal med hennes rader “Vem vet. Inte Du. Vem vet. Inte jag. Vi vet ingenting nu, vi vet inget idag.“

Dom lovade väljarna att driva ner arbetslösheten till 5% redan till 1995. Och många väljare gav dem sin röst just för detta löftes skull, i hoppet om att socialdemokraterna visste en genväg till lägre arbetslöshet som vi andra inte visste. Socialdemokraterna bröt inte bara sitt löfte utan också den kraftiga utvecklingen mot fler jobb.

I dag – två och ett halvt år efter valet 1994 – har deras politik lett till att den sjunkande arbetslöshet som de övertog har stigit till rekordhöga höjder. Socialdemokraterna visste ingenting då om att höjd skatt på arbete, sparande och företagande ger mindre arbete, sparande och företagande.

De lovade att inte spara i sjukvården eller i bidragssystemen. Många väljare gav dem sin röst just för att de trodde att socialdemokraterna visste ett knep som innebar att pengarna skulle räcka till allt som socialdemokraterna lovade.

Men nu läggs sjukhusen ner, operationsköerna växer och socialdemokraterna har brutit sina löften eftersom deras löften inte är värda ett öre när ekonomin inte skapar det välstånd som behövs.

Dom lovade att inte höja skatterna med mer än 3,7 miljarder under den kommande mandatperioden. Många gav dem sin röst just eftersom de trodde att socialdemokraterna visste ett knep hur skattepengarna skulle räcka till allt de lovade utan att höja skatten. Men redan efter halva mandatperioden hade dom brutit sitt löfte inte en, inte två och inte tre utan tjugo gånger om!

I dag kan vi konstatera, dom visste ingenting då, de vet ingenting nu och de vet ingenting i dag. Och från Rosenbad hörs statsråden säga: Vem vet. Inte Du. Vem vet. Inte jag. Tyvärr mina vänner, Sverige lider av att fel låt vann!

Tusen och åter tusen hushåll har fått sin hushållsekonomi söndertrasad på grund av skattehöjningar som socialdemokraterna lovade att inte genomföra. Tillväxten har strypts och företagandet drivits tillbaka. De nya jobben försvinner och arbetslösheten har växt.

Och väljarna visste ingenting om vilken politik de skulle föra och vi vet ingenting i dag om den politik de för i morgon. Och väljarna visste inte att socialdemokraterna inte visste någonting då. Och i dag vet socialdemokraterna inte från den ena dagen till den andra vad de själva gör.

De ändrade utbetalningstiden för barnbidrag utan att veta vilka små marginaler barnfamiljerna fått av höjda skatter. Nu ändrar de tillbaka beslutet utan att göra något åt problemet med skatterna.

De ändrade reglerna för bostadsbidragen utan att veta hur det påverkade barnfamiljer och lovade sedan ändra de nya reglerna innan de hade trätt i kraft utan att veta hur de regler som skulle ersätta de nya reglerna skulle se ut.

De sänkte de ersättningsnivåer som de lovat höja för att sedan höja dem tillbaka till den nivå de sänkte dem från utan att de visste hur höjningen skulle finansieras och de vet fortfarande ingenting om hur det skall bli med den.

De höjde fastighetsskatten utan att veta att den skulle driva många från hus och hem.

De sänkte statsbidragen till kommunerna som de lovade att inte röra men höjer nu lite grand utan att veta med vilka och vems pengar de skall betala.

De höjde skatterna på arbete, sparande och företagande utan att veta att det ökar bidragsberoende och arbetslöshet.

De avvecklar kärnkraften utan att veta vad det kostar och vem som skall betala.

De skall införa vad de kallar ett ekologiskt hållbart samhälle utan att veta hur det skall se ut, utan att veta vad en statlig omvandling av samhället innebär och utan att förstå att det enda konkreta resultatet som vi i dag ser är ökade utsläpp och olja och kol.

De vet inte vad de skall tycka om EMU, inte nu och inte i dag.

De vet inte hur man sparar i statens utgifter utan att de som bäst behöver hjälp från det offentliga drabbas hårdast. Därför föreslog de besparingar på handikappade, föräldralösa och änkor och nu föreslår de besparingar på de döva och dövblinda. En sak vet de däremot och det är hur man håller LO på gott humör. Därför får LO lika mycket i nya statsbidrag som LO har råd att betala till socialdemokraterna.

De visste inte vad som hände i Arboga och de vet inte vad som händer i Sverige. De vet inte vad deras förslag innebär för människor och samhälle.

För en tid sedan fick Göran Persson frågan i radion varför änkor till skillnad från andra skall få lägre pension om de har ett privat pensionssparande? Och Göran Persson svarade, jag citerar: ”det kan jag inte svara på, för den frågan är jag faktiskt inte riktigt insatt i. Jag har sprungit på den några gånger den sista tiden och har faktiskt inte hunnit informera mig om detta.”

Programledaren konstaterade då att det handlar om en intressant principfråga.

Då svarade Göran Persson: ”Ja, jag har förstått det men jag har sagt till din kollega, som frågade mig i riksdagen om detta för några veckor sedan, att jag kan inte svara på den frågan. Kom tillbaka när jag lärt mig den.”

Programledare undrade då om frågan inte är så viktig att han borde ta reda på vad den handlar om? Det hade ju ändå varit en stor diskussion om änkepensionen som knappast någon kan ha undvikit att höra.

Men det bet inte på Göran Persson: ” Det kan man ju naturligtvis tycka. Men ibland är det så att också en statsminister har vissa luckor i sitt kunnande.”

Och på frågan om denna principfråga var mindre viktigt än vissa andra saker hävdade Göran Persson: ”nej, det är det väl inte. Men det är inte rimligt att kunna allt faktiskt.”

Göran Persson har tid att avveckla kärnkraft, han har tid att avveckla arbetskraft, han har tid att höja skatter och han har tid att avveckla änkepensioner men han har inte tid att sätta sig in i de förslag som vänder upp och ner på människors tillvaro. Låt oss göra det klart för honom att om inte han har tid är det Sverige som inte har råd med honom. Sverige kan inte ha en statsminister som inte vet vad han beslutar om.

För att tala med Göran Persson själv när han svarade på frågan om varför arbetslösheten ökar: “Ja, vi har ett förlorat år bakom oss i den meningen. 1996 var dystert och vi hade inte alls den ekonomiska utveckling 1996 som vi hade tänkt oss.”

Och i TV4 konstaterade han själv för en tid sedan hur den egna politiken drabbat människor. ”Vi har gjort mycket som skadat många människor.”

Mina vänner. Ibland funderar jag på om det i själva verket visste att de skulle höja skatterna trots de löften de gav. Tänk om de visste att arbetslösheten inte skulle sjunka som de lovade. Tänk om de visste att de skulle genomföra de besparingar de lovade att inte göra. Tänk om de visste!

Men jag väljer att tro att de befann sig i god tro. Dom visste ingenting då, de vet ingenting nu och de vet ingenting i dag.

Svenska folket hade kunnat få en politik med växande företagande, fler nya jobb och en lägre arbetslöshet . Men socialdemokraterna bröt den utvecklingen. Vi hade kunnat fullfölja minskningen av budgetunderskottet med hjälp av sänkta statsutgifter eftersom det var utgifterna som var för stora, inte skatterna som var för låga. Men socialdemokraterna bröt den saneringspolitiken och höjde skatterna istället för att minska utgifterna.

Vi hade kunnat fortsätta sänka skatterna och prioritera vården. Vi hade kunnat fortsätta arbetet på att göra Sverige till landet med Europas bästa företagsklimat. Vi hade kunnat fortsätta politiken för att göra sjukvården bättre och skattebetalarna tryggare. Sverige skulle kunnat ha en regering som inte skadar människorna.

Istället fick vi en politik som präglas av dubbel nedrustning och dubbel avveckling. Det är den politiken som gjorde 1996 till ett förlorat år.
Den dubbla nedrustningens ena grundsten är att socialdemokraterna förenar minskade bidrag med höjda skatter. Det gör att människors ekonomi kläms åt från två olika håll. Höjda skatter och minskade bidrag.

Där skiljer sig moderater och socialdemokrater åt. Vi sänker skatterna för att underlätta för dom som påverkas av minskade utgifter. Vi minskar bidrag och ersättningar till de många som är friska och arbetsföra samtidigt som vi värnar dem som inte har någon möjlighet att hantera minskade bidrag.

De har höjt fastighetsskatten, kommunalskatterna, energiskatterna, egenavgifterna och marginalskatterna. Samtidigt har vikande skatteintäkter lett till minskande barnbidrag, minskade bostadsbidrag, minskande försäkringsersättningar och minskande subventioner. Istället för att förena sparande med sänkta skatter har de kombinerat minskade bidrag med höjda skatter.

Den dubbla nedrustningens andra grundsten är att socialdemokraterna förenar växande köer inom sjukvård och omsorg med minskande valfrihet för de enskilda medborgarna att själva välja något annat som ger trygghet.

Minskande bidrag med stigande skatter och växande köer med minskande valfrihet, det är dubbel socialdemokratisk nedrustning! Den skall vi sätta stopp på!

För det andra genomför de en dubbel avveckling när de avvecklar arbetskraft parallellt med att de skall avveckla kärnkraft. Det senaste året har den öppna arbetslösheten vuxit med i snitt 1000 personer i veckan. Det är en skillnad mot våren 1994. Då växte det fram 1000 nya jobb om dan.

Hade den utvecklingen fått fortsätta hade vi idag haft en arbetslöshet som varit under 6%. Inför den växande arbetslöshet vi istället fått väljer Margareta Winberg nu avvecklingslinjen i svensk arbetsmarknadspolitik. I vårpropositionen beskriver socialdemokraterna det som de tror kommer att betraktas som Europas mest offensiva sysselsättningsstrategi.

Europas mest offensiva sysselsättningsstrategi bygger nämligen på att personer över 55 år skall få ett ”värdigt slut” av Margareta Winberg, produktiviteten skall minska, medelarbetstiden minska, minskningen av sjukfrånvaron skall däremot sluta hoppas socialdemokraterna. Ovanpå det skall generationsväxling och förtidspensionering ge en avveckling av arbetskraften som i själva verket ger Sverige Europas mest offensiva avvecklingspolitik.

Det är helt rätt att den kommer att framstå som unik i Europa. Det är bara ett fel med den. Den syftar inte till fler jobb utan till att det är färre som skall jobba. Det är en politik som är som hämtade från den vulgärbilden av den begagnade bilhandlaren. Gamla jobb blir som nya hos Hederliga Maggan.

Men masspensioneringar ger inga nya jobb. Vore det så enkelt skulle man kunna pensionera alla vid 45 års ålder. Då skulle all arbetslöshet vara borta i ett vips! Eller så skulle vi alla kunna ta semester halva året så var arbetslösheten borta hela året!

Hade vi lyssnat lite bättre i valrörelsen 1994 hade vi hört att Lisa Ekdal inte bara sjöng ”Vem vet. Inte Du. Vem vet. Inte jag. Vi vet ingenting nu, vi vet inget i dag.” Vi glömde strofen som förklarar allt om de socialdemokratiska löftena, när hon sjöng: “Du är en saga för god för att vara sann.”

Och på sistone har Göran Persson konstaterat att han nog är den ende som tror att det skall gå att nå målet att sänka arbetslösheten till 4%. Och nu kan de nynna: ”Vem tror. Inte Du. Vem tror. Inte jag. Vi tror ingenting nu. Det gör bara Göran i dag!”

Den dubbla nedrustningen och den dubbla avvecklingen är det i särklass största hotet mot sjukvård och äldreomsorg. Det är en politik som skadar människor och den kommer att leda till ständigt förlorade år.

Göran Persson har själv konstaterat att den politik han fört ledde till att förra året blev ett förlorat år. Att den egna politiken skadar många människor. Om detta kan vi bara säga en sak, Göran Persson, sluta med det. Sluta med den dubbla nedrustningen!

Gör det möjligt att leva på lönen. Spara rejält åt skattebetalarna men sänk skattebetalarnas skatter! Spara i stat och kommun men värna sjukvården istället för landstingen, värna äldreomsorgen och utbildningen istället för kommunernas makt, värna de mest utsatta istället för oss långtidsfriska, värna änkorna istället för LO:s pampar.

Vi behöver en ny social politik. Den måste bygga på att människor själva skall känna trygghet utan bidrag. Vi moderater vill ha ett folk i arbete, ett samhälle i rörelse.

Där människor får pröva sin lycka, där vi får lyckas och misslyckas. Där en missad chans aldrig är katastrof eftersom det kommer nya möjligheter. Där samhället är tryggt eftersom människor är trygga i tilliten till att de kan försörja sig själva och själva forma sin vardag.

På två år har socialdemokraterna höjt skatterna så mycket att de omöjliggjort detta för många människor. Därför ser vi familjer som håller på att förlora kontrollen över sin egen ekonomi. Som känner en växande maktlöshet. Familjer som förlorar rätten att veta att håller man bara tag i ekonomin och gör ett rejält jobb så har man en trygghet. Det är den dubbla nedrustningens konsekvenser.

Därför vill vi förena minskade statliga och kommunala utgifter med rejäla skattesänkningar som ger familjer och hushåll en egen marginal, en egen trygghet. Då man kan använda fredagskvällen till att fundera och diskutera vad man skall göra tillsammans, till påsken eller till sommaren. Istället för att på lördagen tvista om hur man skall klara nästa vecka. Istället för att behöva gå och vänta på att det oväntade skall slå sönder de kommande dagarnas ekonomi.

Ett par glasögon som gått sönder. En bil som har stannat. Våra skattesänkningar handlar om att människor skall slippa otryggheten att andras beslut rubbar den egna vardagen. Att alla skall kunna ha en trygghet som bygger på ens eget jobb istället för andras bidrag. Inte mössan i hand utan glädjen att få försörja sig på sitt jobb. Att veta att av lönen man får man med sig så mycket hem att man kan försörja sig själv.

Dom som tror att tryggheten blir större ju fler och högre bidragen är den dubbla nedrustningens härförare. Där är skillnaden mellan socialdemokrater och moderater. En god social politik är inte så många och stora bidrag utan så få och så små som möjligt!

Skälet är enkelt. Det stora sociala problemet med socialdemokraternas högskattepolitik är inte att de som har höga inkomster får betala så mycket i skatt utan att de med låga inkomster får så lite kvar! Och det är därför en politik för sänkta skatter är det viktigaste inslaget i en politik för social trygghet. Det finns ingen riktig social trygghet i ett samhälle där familjer inte känner en trygghet i sin egen ekonomi.

När skatteministern Thomas Östros nu insett att de höga skatterna är ett problem även för låg- och medelinkomsttagare är det glädjande att de kommit så långt. Men när det gäller praktisk handling så har de ändå inte kommit så väldigt långt.

För samtidigt med Östros funderingar inleder den dubbla sociala nedrustningens män och kvinnor ett korståg mot tanken på att låg- och medelinkomsttagare skall kunna få sänkta skatter.

Jörgen Andersson vill till och med förbjuda för vanliga löntagare att kunna få sänkt skatt så man kan leva och försörja sig på sin lön även vid låga eller normala inkomstlägen. Men han visste inte att Göran Persson redan dagen efter skulle ta avstånd från förslaget om ett skattesänkningsförbud.

Persson vill istället hota de kommuner som sänker skatten så rejält att de inte sänker skatten. Och Thomas Östros som talar om sänkta skatter om några år vet inte om det är så bra så han håller sig till den traditionella linjen och höjer istället för säkerhets skull skatterna i år och nästa år varför löftet om att sänka skatterna förmodligen är ett löfte som är en målsättning att hålla löftet om målet även om löftet inte går att hålla utan tvärtom måste skjutas på framtiden till dess man förlorat makten till andra som vill sänka skatten utan att höja den.

När Östros talar om att kanske sänka skatten med 10 miljarder om några år efter att skatterna verkligen har höjts med 80 miljarder de två senaste åren påminner han om en lärare i latinamerikanska danser med sina 8 steg fram och kanske ett tillbaka.

Hade han vetat vad han ville hade de föreslagit sänkta skatter nu i vårpropositionen istället för att höja dem. Men vet de överhuvudtaget vad de sysslar med?

Östros höjer skatterna och säger att han kanske skall sänka dem sen samtidigt som Andersson vill förbjuda skattesänkningar för låg- och normalinkomsttagare medan Perssons förbjuder Andersson att förbjuda skattesänkningar eftersom man istället skall hota de kommuner som sänker skatten att tvingas betala bidrag till andra kommuner så att man aktar sig för att sänkta skatten för låg- och normalinkomsttagarna. Det är inte underligt att Rosenbad av alla insiktsfulla kallas s- range, platsen där allt skjuts upp!

Här i Sky-City förtjänar det att nämnas att socialdemokratiska förslag om skattesänkningar är som kometen Hale – Bopp. De är långt borta, skapar förvirring och återkommer normalt en gång vart tvåtusenfemhundrade år. Och det mina vänner, det är inte ofta.

Nu står vi inför ett val som kommer allt närmare. Nu måste vi bryta den dubbla nedrustningen och den dubbla avvecklingen. Sverige skall förnyas till ett land för framtidstro, företagsamhet och tillväxt. Vi skall sätta Sverige i arbete där var och en behövs för att jobben skall göras, vården fungera, företagen växa, exporten vinna, de nya produkterna och tjänsterna utvecklas, välståndet skapas, framtidshoppet leva bland gammal som ung.

Vi är partiet för alla dem som anser att de kan bidra med sitt arbete, med sina händer, med sina kunskaper, med sin företagsamhet. Vi väljer lägre skatter och ökat företagande istället för högre skatter och ökat bidragande.

Och vi arbetar nu för att inte bara vinna ett ökat stöd för Moderata Samlingspartiet utan framförallt för den förändringens agenda som Sverige behöver.

Och där är arbetet med det öppna partiet ett stort ansvar för oss alla. Moderaterna skall vara det öppna partiet som inbjuder varje medborgare till att ta ansvar för den politik som Sverige behöver.

Den förändring som Sverige behöver ställer ett krav på oss alla att hjälpa till att rekrytera fler som kan vara med för att ta ansvar. Det finns ingen viktigare uppgift för oss som på lika sätt är föreningsledare i det öppna partiet. Det moderata mentorskapsprojeketet är det största i Sverige. Våra kandidatutbildningsprojekt lyfter fram ständigt nya kunniga företrädare. Men vi har alla ett personligt ansvar för att rekrytera var och en som vi tror kan bidra och för att se till att var och en som vill bidra i arbetet kommer med. Det gäller valberedningsarbetet, det gäller medlemsvärvningen, det gäller att var och en måste tänka på vem eller vilka som vi skall hjälpa in i verksamheten.

I det öppna partiet präglas mötesverksamhet och aktiviteter av det öppna rummets tillgänglighet. Som föreningsledare arbetar vi för att involvera fler i vår verksamhet. Genom utbildning, genom studier, genom pubkvällar, hemma-hos besök, genom Rundabordsdiskussioner, genom möten och diskussioner, genom telefonkampanj och arbetskampanjer. Allt som gör att fler involveras i arbetet på ett Sverige som utvecklas istället för avvecklas.

I det öppna partiet är vår uppgift att så många som möjligt skall kunna få ansvaret för att leda projekt. Leda verksamhet som gör att våra företrädare träffar människor där människor finns. Inom sjukvården eller på företagen. På den lokala Puben eller genom dörrknackning. Vi har som föreningsledare ett ansvar för att verksamheten utvecklas så att var och en som är intresserad av vår syn på Sveriges framtid lätt skall kunna träffa våra företrädare.

Det är om hur vi utvecklar det öppna partiet och stimulerar varandra och andra som föreningsledare som denna konferens handlar om. Den är en unik tillställning. Det finns inget annat parti som regelbundet samlar så många av sina föreningsledare till ett årligt arrangemang av denna storlek. Det är ett uttryck för hur vi vill förändra och utveckla politiken och göra vårt parti till ett parti som många fler vill kalla vårt.

Mina vänner, Moderata Samlingspartiet är en politisk rörelse för att varenda människa i vårt land, kvinna eller man, yngre eller äldre, skall känna att hon behövs. Att hon är en del av vårt samhälles utveckling och förbättring. Att hon har ett ansvar som ingen annan tar. Att hennes insatser på jobbet betyder något, både för henne själv och för andra. Att ingen är utbytbar. Att hon är oersättlig som förälder, omistlig som barn, självklar som vän, behövd som medarbetare.

Där ligger grunden för den politik som vi vill skall omvandla det svenska samhället till ett ledande kultursamhälle i ordets vidaste bemärkelse, ett land där människor inom samhällslivets alla områden skapar, tänker, arbetar, för att de vet att de alla behövs. Det öppna partiet är till för alla dem.

Nu börjar valrörelsens arbete. Men ständigt pågår ett långt viktigare arbete nämligen att över den traditionella partipolitikens gränser förankra ett ansvar för politiken och för de idéer som förenar oss. Det är så som Sverige kan bli ett land som gör det möjligt för varje medborgare att växa som människa. Hjärtligt välkomna till två dagar på Sky-City!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *