Blogg

Kategorier: Blogg

Några dagar som präglats av för mycket möten [BILD1]och för lite tid att arbeta själv, och för lite blogg.

Onsdagen förhandlade jag färdigt frågan om den digitala dividenden i det ekonomiska utskottet samt diskuterade försäkringslagstiftningsfrågorna. Torsdagen och fredagen i Stockholm har för min del handlat om att med cykelns hjälp hinna med fortsatt nya möten kring dessa frågor.

Irakkonferensen gav Sverige en möjlighet att bidra till en stabilare utveckling, något som socialdemokratin uppenbarligen har ogillat. På ett sätt som jag inte tror vi har sett tidigare har oppositionspartiet försökt göra vad den kunde för att underminera den genom att markera så mycket oenighet som möjligt. Nu spelade det en mindre roll i det stora hela men visade en sur och ansvarslös socialdemokrati.

Det finns skäl att nu låta försvarsfrågan gå in i en annan takt med en diskussion kring säkerhetspolitiskt läge och möjliga hotbilder som prioriterad fråga framför frågorna om vad som ska läggas ner, var och vad. Uppgifterna om att Skövde ska läggas ner som förbandsstad måste bedömmas både utifrån vilka utbildningsbehov det svenska försvaret har utifrån målen om att kunna ha 2000 soldater i insatsverksamhet men också utifrån vad beredskap i olika delar av landet kräver.

I den senaste försvarsberedningen var en av konklusionerna att det behövs militära förband i anslutning till våra olika storstadsområden. Det var en inriktning som jag inte ser skäl till att ändra på nu såvida den allmänna uppfattningen på fullt allvar är att det är klimatfrågan som är den nya säkerhetspolitiska hotbilden. Det är den inte hur avgörande och allvarlig den än är, av det enkla skälet att den inte handlar om säkerhetspolitik och Sveriges förmåga att stå emot hot och påtryckningar från andra länder.

Gradvis växer nu fram en ny förståelse att det inte är det kalla krigets militära och säkerhetspolitiska logik som präglar dagens värld utan andra hotbilder och andra risker. Det gäller situationen kring Arktis liksom den mer aggressiva ryska utrikespolitiken med betydande påtryckningsinslag, militär upprustning och destabilisering mot regimer som man vill påverka.

I ett läge där Östersjön av olika slag blir mer intressant kring energifrågorna så bidrar det till att påverka liksom den ryska energipolitiken som sådan. Det är en ny värld, som i vår del just nu präglas av en större stabilitet än under många decennier, men också med nya hot som måste förstås med vår tids glasögon och inte i tron att hotet handlar om invasion över havet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *